[b]Brough Superior[/b] från England, tillverkade en motorcykelmodell på 1930-talet, vid namn [b]Dream[/b]. [b]Brough Superior Dream[/b], var utrustad med en ovanlig fyrcylindrig boxermotor, med två separata vevaxlar. Cylindrarna, vilka arbetade ovanpå varandra, hade ett gemensamt vevhus, och de båda vevaxlarna var förbundna med varandra över kuggdrev. Växellådan var bultad till motorns baksida, och drev bakhjulet med en kardan. [b]Dream [/b]hade två 360-graders vevaxlar ovanpå varandra. Kolvarna på ena sidan, befann sig vid övre dödpunkt, när de motstående var vid nedre dito. Vevaxlarna var kopplade så, att de roterade åt varsitt håll, vilket ujämnade gyroeffekten från vevaxlarnas rotation, och gav en ytterst mjuk motorgång. [b]Brough Superior Dreams[/b] motor gick som en dröm ([b]Dream[/b]).
Jag vet inte, om denna märkliga boxermotorkonstellation hade något svänghjul?
Denna [b]Dreams [/b]boxermotor, vore något för bilmotortillverkarna, att konstruera, med tanke på den ytterst mjuka gången.
[Edited on 2010-02-09]
Kommentarer
metallkeramik
Frederick Lanchester hade en liknande konstruktion redan 1895 även om det bara var en tvåcylindrig boxer, men dubbla motroterande vevaxlar och dubbla svänghjul gav en oöverträffat jämn gång.
Den H-motor som du beskriver fick sin form, inte enbart för den jämna gången, utan dessutom för att ge en bra kylning, något som alltid varit svårt på luftkylda fyror.
Alla biltillverkare, med något undantag (!), vill tjäna så mycket pengar som möjligt och då är det billigast med en rak vätskekyld fyra med balansaxlar.
Den är tillräckligt vibrationsfri och väsentligt enklare uppbyggd än George Brough och Frederick Lanchesters konstruktioner.
Jag tror inte att Brough "Dream" hade något egentligt svänghjul. Jag tror man utnyttjade massan i vevaxlarnas motvikter.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.