Experimentbilarnas spännande historia: Vilken lekstuga!

Den här artikeln publicerades första gången 2021.

Fantasin blommar som bekant redan i unga år. Hur många barn har inte suttit med penna och krita i hand för att åstadkomma tecknade bildrömmar? 

General Motors förstod tidigt detta. När koncernen med sina olika märken för olika kundkategorier hade stabiliserats mot slutet av 1920-talet gällde det att ta sig an huvuduppgiften; att knäcka Ford. Det skulle man göra bland annat genom att tillverka bilar som såg mer attraktiva ut än den nu uråldriga T-Ford och dess efterföljare.

General Motors tog 1926 helt över det år 1908 grundade Fisher Body Company. Ännu fler karossfabriker växte nu snabbt fram i Detroitområdet. Fisher’s emblem utgjordes av en ornamenterad hästkärra från Napoleons dagar. Emblemet applicerades på amerikanska GM-bilars dörrtrösklar ända till mitten av 1990-talet.

Kruxet var att det rådde brist på bildesigners 1930. GM behövde tecknartalanger och beslöt att ordna en årlig, landsomfattande tävling för amerikanska ungdomar mellan 11 och 20 år. Deltagarna beställde de första åren en ingående ritning på en vagn som såg ut som Fisher’s symbol, tillverkade den efter bästa förmåga och fick resultatet bedömt av en jury. De bästa bidragen från delstaterna belönades med stipendier som kunde leda till designuppdrag inom koncernen. Ett diplom vidimerade att man deltagit och modellen skickades i retur. I dag vårdas dessa ömt av barn och barnbarn. 

Efter kriget fick deltagarna i stället för hästvagnar skicka in egenhändigt formade och utförda fantasibilar i given skala. Idén blev en formidabel succé som skulle samla över tio miljoner deltagare och 32 800 belönade bidrag innan tävlingen lades ned 1968. Under några år var det bara scoutrörelsen som engagerade fler unga i USA. Åtskilliga av GM:s sedermera berömda formgivare fick in en fot i koncernen denna väg. För några år sedan kom en uttömmande bok i ämnet (The Fisher Body Craftman’s Guild av John L. Jacobus, pris ca 600 kronor) och det finns framskridna planer på att öppna ett permanent museum med de bidrag som ännu finns kvar – de är många!

Lika kittlande som själva formgivningen har det alltid varit att förutspå vad som kan vara på gång framöver. Antalet äldre artiklar på temat ”Bilen år 2000” är oräkneligt, liksom alla de mer eller mindre halsbrytande skapelser som sprungit ur kristallkulan. 

År 1938 visade GM:s uppburne formgivare Harley J. Earl och hans avdelning Buick Y-Job, bilen som (rätt eller orätt) av många anses vara den första experimentbilen, eller konceptbilen som termen ofta lyder numera. Om det finns en betydelseskillnad mellan begreppen är det väl att det senare inrymmer någon form av verklighetskontakt eller produktionsförutsättning medan det förra är till intet förpliktigande och därför ofta vildare i utförandet. Det ska vi vara tacksamma för, somliga experimentbilar under decennierna har förstås varit ren, underbar galenskap. Vad blandade de egentligen i morronfikat?!

Buick Y-Job hade annorlunda proportioner. Den var längre och lägre än tidens bilar, stötfångarna gick runt karosshörnen, strålkastarna doldes bakom lock, dörrhandtagen låg i liv med karossen, rutorna hade elmanövrering och styrningen servoassistering. Earl körde under många år sin skapelse privat.

När proppen väl var ur kom en störtflod av experiment- och framtidsbilar från alla håll. De kunde se ut precis hur som helst och utlova vad som helst: Atomdrift, svävande framfart, kamerabackspeglar (en ständig favorit som realiserats först i vår tid), utomjordisk aerodynamik, motlutning i kurvor …

Nationella särdrag var vanliga. 1950-talets USA-experiment var ofta rymdfarkoster på fyra hjul, de olika utgåvorna av GM:s Firebird till exempel. Vad Ford Nucleon skulle drivas av hörs på namnet, ett litet kärnkraftverk skulle placeras baktill på karossen. Chrysler radade upp formsköna experiment i samarbete med Ghia, bland mycket annat.

I Europa flödade tankarna lika fritt, men med olika temperament i olika länder. Volvos första försök i genren, den radikala Venus Bilo från 1933, var egentligen en experimentbil långt före Buick Y-Job om rätt ska vara rätt. I bilhistorien är Venus Bilo också en gåta – varför finns det så få bilder av den? Volvos konceptbilar har ofta haft förankring i olika teman (specialtaxi, lättviktsbyggen, ”kvinnobilar”, säkerhetsbilar …). Tyska experiment har ofta haft likartade teman och gärna hållit sig inom vissa ”funkisramar”, även om somliga alster flippat ur fullständigt. Borgward Traumwagen till exempel, kolla på den!

Ämnet experimentbilar är alldeles outtömligt och lämpar sig synnerligen väl för ständiga återbesök. Bilar är ju som hundar, de kan se ut precis hur som helst men ändå tillhöra samma släkte. Ett besök på sidan Old Concept Cars rekommenderas!

Vilda visioners vagnar

Tidslinje

1933 - Venus Bilo hade helt radikala former. Världens allra första konceptbil? Antagligen!

1938 - Buick Y-Job och dess skapare Harley J. Earl – GM:s första experimentbil.

1948 - Tasco med aluminiumkaross och världens första ”T-top” byggde på Mercury.

1948 - Dyna Dynavia var en studie i aerodynamik och med kaross av aluminium/magnesium.

1957 - Toyota Proto var märkets första i genren, en i raden av ”bubble top-bilar”.

1958 - En svävare? Nix, bilen hette Fulgur och kom faktiskt från – Simca!

1970 - Decenniet med kilformade experiment, här i form av Nissan 126X.

1970 - BMW och Bertone tog fram den vackra Garmisch, en bil som återskapats i våra dagar.

1981 - Auto 2000 var det torra namnet på en stor säkerhetsstudie från Merceedes-Benz.

2001 - Peugeot har svarat för några av de vildaste experimenten, här Moonster.