Detaljens historia: Biltillverkarnas udda detaljlösningar

Den här artikeln publicerades första gången 2021.

Låt oss i denna anspråkslösa serie grotta ned oss i några bilhistoriska hugskott, sidospår och konstigheter.

Enklast för en tillverkare är förstås att göra som andra i stort och i smått. Sedan kan man klämma dit några ljumma särdrag att skryta om innan nya modellen skickas ut i det obönhörliga marknadskriget.

Badge engineering, emblemtrimning, var länge en nödvändig syssla eftersom det är dyrt att ta fram egna modeller men billigt att göra alternativa emblem, nymönstrade kylargrillar och justerade färgskalor.

Engelsk motorindustri var mästare i genren. Vem kunde skilja en Austin från en Morris från en Wolseley från en Riley från en M.G? Eller en Sunbeam från en Hillman från en Singer från en Humber? General Motors drog fenomenet så långt att amerikanska magasinet Fortune 1983 gjorde ett omslag med de nya bilarna från Chevrolet, Pontiac, Oldsmobile och Buick stående bredvid varandra och i samma färg. De var helt omöjliga att skilja åt.

Men nu var det detaljerna. Här är några vi glömt att vi minns, utan inbördes ordning:

Motorhuvar kan öppnas hur som helst. Kolla på Lancia Fulvia Zagato och dess gångjärn vid höger framskärm: luckan fälldes upp åt sidan. Varför? För att det gick att göra så förstås!

Det gjorde luckan på Skodas svansmotorbilar också men eftersom motorn satt bak var frontluckan bagagelucka.

Alla som öppnat motorhuven på en Saab 99/900 (och vem har inte det, frivilligt eller ofrivilligt) kan handgreppen i sömnen. Drag i handtaget, fäll undan flärpen där framme, lyft, drag huven åt dig och fäll sedan upp hela rasket mot dig. Stängning i motsatt rörelse och så tryck till på slutet. Går det att göra komplicerat så gör vi det komplicerat, tänkte Saab.

Och då har vi inte nämnt giljotinfällningen av bakluckan på Saab 96 – pang! Inga fingrar emellan. Har du förresten försökt släppa ned frontluckan på en Porsche 911? Det går inte, den ska mot slutet av fällningen tryckas igen med ett speciellt handgrepp, samma lika världen över.

• Alfa Romeo är perfekt att röka i, i alla fall i 1970-talets Alfetta som hade en stående cigarrettändare där man placerade taggen rakt ned och tryckte till. Sedan tändes ciggen av sig själv.

Tändning ja, Saab 99/900/9-3/9-5 kan inte nämnas utan att tändningsnyckelns placering nämns så nu har vi gjort det innan ämnet faller mellan stolarna.

»Går det att göra komplicerat så gör vi det komplicerat, tänkte Saab.«

I Triumphs smala saloon 1300 med framhjulsdrift ökades den inre bredden genom att fönstervevarna kunde fällas in i sig själva. ”En praktisk säkerhetsdetalj” skröt broschyren. I alla fall en kul och ytterst udda.

Citroëns konstigheter kan fylla böcker. Låt oss uppmärksamma en modern skapelse, det flyende hårfäst … den stora vindrutan på C3. Den fanns också på familjebussen Grand C4 Picasso och på Opel Astra GTC. En raritet att skryta upp på bilträffen 2038, frågan är bara vem som ids lyssna?

I händelse av regn, ha alltid ett paraply i dörren. Det gäller både fattig och rik, både Skoda och Rolls-Royce. Men sminkväska på ryggstödet? Jodå, det hade 1956 års Dodge ”La Femme”, en ”kvinnobil” långt före Volvos moderna projekt YCC från 2004 som, till skillnad från jänkaren, faktiskt togs fram av en grupp kvinnor och inte av en bunt gubbar som trodde sig veta vad kvinnor vill ha.

Det ska jänkare till för att hitta på en bil med inte bara en, inte bara två (som i gamla Mitsubishi Colt) utan tre växelspakar till samma låda: ”Hurst Lightning Rods” kallades trippelspaken i Buick 1983-84. Den första skötte hela trestegsautomaten, den i mitten läge två och tre och den tredje läge ett och två. Rena Kinderägget!

Om det finns en liten pinne att peta på så petar vi väl på den, tänkte vi busungar.

I sportisen BMW Z1 trycktes dörrarna nedåt så att dörrtrösklarna fick göra skäl för sitt namn. I Kaiser Darrin sköts portarna in i framskärmarna för smal passage.

Hyundai Veloster och vissa Chevrolet Suburban hade två dörrar på ena sidan och en på den andra. Varför? Säg det du.

Borgward 2400 åren 1952-55 var nog sist med fyra felvända dörrar på samma kaross. I vissa Jaguar kan soppan läcka från dubbla tankar. Ford Taunus P2 1957 hade ett unikt, kromat lock som fälldes ned och täckte den springa som uppstod i dörrens ovankant när sidorutan var nedvevad. Hur man än söker på nätet finns ingen bild på detta men så var det, tro mig på mitt ord. Så håller det på, konstigheter på parad.

Till sist en liten sak som fascinerade oss busungar i kvarteret när vi var små: plastspakarna vid strålkastarna på Renault 16. Vi brukade flytta dem upp och ned på bilar vi såg och fick den hårda vägen (en ägares framgångsrika jakt på oss) inpräntat vad de var till för: Strålkastarnas höjdjustering. Låt bli dem!