Två saker som jag aldrig gjort:
1. Lyssnat på talböcker när jag kört bil.
2. Läst Tomas Tranströmer.
Det vill säga, jag har provat lyssna på talböcker i bilen men funnit att det inte är något för mig. Jag vill se orden, läsa om en speciellt begåvad (eller obegriplig!) mening.
Även Tomas Tranströmers verk har fått sin chans av mig. Han kallas ju metaforernas mästare men poesi är helt enkelt inte min kopp av te.
Nu är alltså Tranströmer Nobelpristagare i litteratur och det är inte utan att man blir lite mallig över att priset tillfaller en svensk, samtidigt som det är pinsamt att inte ha läst någonting av honom.
På nästa långtur i bilen ska jag rätta till detta. Bluesmusiken ska bytas ut mot talböcker med Tomas Tranströmers diktning.