Jag fick ett brev från en läsare om polisens lasermätningar. I korthet gick det ut på att han passerade en hastighetskontroll på 50-sträcka i Helsingborg. Han kollade på sin hastighetsmätare som visade prick 50 km/tim.
Strax efter körde han tillbaka samma väg och såg i backspegeln att två bilar närmade sig med högre hastighet. "De kommer att åka dit", tänkte brevskrivaren.
Till sin förvåning blev han själv invinkad medan de två andra bilarna fick passera. Polisens laser hade uppmätt hans hastighet till 64 km/tim.
Brevskrivaren ställer med all rätt frågan om hur troligt det är att han, som nyss passerat poliskontrollen, skulle köra för fort. Hans teori är att den handhållna lasern i själva verket mätte en av de två bilar som kom bakifrån.
Han nekade förstås till fortkörning men fälldes i tingsrätten och fick böta 1200 kronor (det nya bötesbeloppet är 2 400 kr). Det borde han inte ha fått.
I Rikspolisstyrelsens föreskrifter om hastighetsövervakning med laser, avsnitt Rapportering, står det i paragraf 2:
"Om det finns risk för att det kontrollerade fordonet har förväxlats med ett annat fordon eller om det uppstår någon annan tveksamhet om mätningens tillförlitlighet, får mätningen inte läggas till grund för ett föreläggande av ordningsbot eller annat rapport."
Jag säger inte att man alltid ska neka när man fastnar i en kontroll men det är sunt att ifrågasätta även lasertekniken.