Det senaste året har en gatumusikant valt att stå och gnida fiol vid just det övergångsställe som jag passerar vid Odenplan på väg till jobbet. Han står där i ur och skur, vinter, vår, sommar och höst. Börjar redan vid 7-tiden på morgonen och gnider och gnider.
Jag går rakt på sak: han spelar illa. Det låter som när man kör djupfryst kött genom bandsågen. Det är svårt, rent av omöjligt, att känna igen en enda ren ton. Och framför allt inte toner som hänger ihop.
Han har sin fiollåda öppen på trottoaren och några kronor får han väl in även om de allra flesta passerar med ansiktsuttryck som påminner om just fiollådor.
För att sammanfatta hans musikaliska kapacitet: jag skulle gärna slänga ner en hundring om han bara packade ihop sin fiol och försvann. Det har gått så långt att jag känner närmast ångest varje gång jag stiger ut ur porten på morgonen och hör att han står på pass och "spelar".
Men så är det hans leende och snälla guldbruna ögon...
Han spelar visserligen falskt men leendet är äkta. Det är ganska förlåtande