"Äntligen en stad med ett riktigt centrum där folk rör sig, där det finns butiker och - där det finns levande musik!"
Vi rullade in i Memphis vid 15-tiden på tisdagen. Rätt in i smeten och tog in på Holiday Inn, två kvarter från Beale Street.
Äntligen en stad med ett riktigt centrum där folk rör sig, där det finns butiker och - där det finns levande musik!
Halv sex på kvällen gick in vi in på BB Kings Blues Club på Beale Street och efter åtta dagar i USA fick vi till slut live blues.
Bandet släntrade in ett par minuter innan spelningen skulle börja klockan 18.30, trummisen ett par minuter efter. Första låten var Hideaway och när den var klar tog trummisen ett samtal i sin mobiltelefon. Han var otroligt cool.
Ett par-tre låtar in i giget var det dags för den jag trodde var andregitarristen att träda fram med sin gröna planka. Upp och nedvänd. Han var vänsterhänt och spelade spegelvänt. Men som han spelade! Och vilken attityd!
Namnet var Billy Lavender (bilden) och det är bland det mest makalösa jag sett och hört. Inte bara spelet utan inlevelsen, glädjen, utagerandet. Det var helt underbart! Googla på honom, han finns naturligtvis på nätet.
När Billy kommit igång vaknade även trummisen till. Han visade sig förstås vara urstyv och otroligt tajt. Inga överdrifter utan så där exakt och sammansatt i sitt spel som bara en riktigt skicklig musiker är. Han vilade tryggt i sin egen säkerhet.
BB Kings Blues Club var över huvud taget ett mycket trevligt ställe. Missa inte det om du ska till Memphis.
Det blir nog minst tre dagar i Memphis. Avslutningen blir Graceland, vilket jag återkommer till.
Nu ska jag ut och lyssna på mera musik!
Äntligen en stad med ett riktigt centrum där folk rör sig, där det finns butiker och - där det finns levande musik!
Halv sex på kvällen gick in vi in på BB Kings Blues Club på Beale Street och efter åtta dagar i USA fick vi till slut live blues.
Bandet släntrade in ett par minuter innan spelningen skulle börja klockan 18.30, trummisen ett par minuter efter. Första låten var Hideaway och när den var klar tog trummisen ett samtal i sin mobiltelefon. Han var otroligt cool.
Ett par-tre låtar in i giget var det dags för den jag trodde var andregitarristen att träda fram med sin gröna planka. Upp och nedvänd. Han var vänsterhänt och spelade spegelvänt. Men som han spelade! Och vilken attityd!
Namnet var Billy Lavender (bilden) och det är bland det mest makalösa jag sett och hört. Inte bara spelet utan inlevelsen, glädjen, utagerandet. Det var helt underbart! Googla på honom, han finns naturligtvis på nätet.
När Billy kommit igång vaknade även trummisen till. Han visade sig förstås vara urstyv och otroligt tajt. Inga överdrifter utan så där exakt och sammansatt i sitt spel som bara en riktigt skicklig musiker är. Han vilade tryggt i sin egen säkerhet.
BB Kings Blues Club var över huvud taget ett mycket trevligt ställe. Missa inte det om du ska till Memphis.
Det blir nog minst tre dagar i Memphis. Avslutningen blir Graceland, vilket jag återkommer till.
Nu ska jag ut och lyssna på mera musik!