Kolla in den här bilden. Det är en Mercedes. Sex år gammal.
Ni som prenumererar på Vi Bilägare eller har köpt senaste lösnumret kan redan den här storyn.
Vad jag vill trycka på är att rostskyddsgarantin aldrig är att lita på, vare sig bilen har tio, tolv eller rent av 30 års garanti. Det tycks finnas hur många skäl som helst för att slinga sig undan ett åtagande. Inifrån kommande rost och ut står det i villkoren och redan där har tillverkare/generalagenter friskrivit sig ett stor ansvar.
Ett annat skäl som har tillämpats är om kunden råkat vända sig till ”fel” verkstad för en vanlig service som inte har ett dugg med rostskyddets bevarande att göra. Detta förfarande ger en fastlåsningseffekt. Vissa tillverkare hävdar i sina villkor att kunden under hela garantitiden ska vända sig till den auktoriserade märkesverkstaden för att också rostskyddsgarantin ska bestå.
Domen i Marknadsdomstolen från 4 december 2012 i det så kallade Kia-målet visar nu att en sådan tillämpning av villkoren inte längre är tillåten. Rostskyddsgarantin är redan sedan tidigare en tandlös produkt. Om tillverkarna inte tror sig kunna ta ansvaret för hela garantitiden är det lika bra att sänka densamma, kanske tillbaka till sex år och då i stället ta hundraprocentigt ansvar utan undantag. För som det är nu vilseleds kunden å det grövsta.
Och att bilar även i fortsättningen kommer att rosta – det vet vi med hundraprocentig säkerhet.