Så var det dags igen för ett av vårtrafikens mest irriterande gissel. Den förbaskade, jäkla stenskottstiden är här igen. Något som jag handgripligen blev påmind om för bara några timmar sedan.
Det var på motorvägen mellan Arboga och Örebro. Jag blev omkörd av en mörkblå Seat Leon och precis när den passerat small det till i min vindruta. Inte bara en, utan två gånger. Resultat; två stenskottsprickar. Den ena av ungefär av en enkronas storlek, den andra något mindre.
Jag bestämde mig för att omgående söka upp en firma som snabbt kunde laga rutan, innan sprickorna växte till sig. Om så sker går rutan inte att reparera, utan måste bytas i sin helhet.
Någon timme efter det att skadan uppstod rullade jag in på gården hos Fallqvists Glas i Karlskoga. Där tog stenskottspecialisten Kjell Johansson – han lagar 600-700 rutor per år! – omgående hand om bilen. Efter en halvtimmes jobb var rutan som ny igen. Och det bästa av allt, det kostade mig bara en hundralapp.
Resten av utgifterna tar försäkringsbolaget hand om. Givetvis gör man inte det av pur vänlighet, utan för att spara pengar. Kostnaden för att laga två små stenskott är närmast försumbar i jämförelse med att byta en hel ruta. En winwin-situation för både bilägare och försäkringsbolag med andra ord.
Och jag måste erkänna att är en ganska skön känsla att bara behöva betala en hundring, istället för de cirka 1 500 kronor som är självrisken om hela rutan måste bytas. Därför är mitt tips: skynda dig till bilglasmästaren om du får ett stenskott!