Vägbulor på gott och ont

Jag hakar på tidigare blogginlägg om Zebralagen ("Är zebran också färgblind?" och "Är det så att zebran är stelnackad?"), och i det här fallet den uppenbarligen oskrivna lagen om ”stopplikt” framför hastighetsdämpande vägbulor.

I vissa småstäder och i flera bostadsområden har det byggts upp vägbulor på alla möjliga ställen, för att vi bilister ska förstå att sakta ned farten. Tanken är förstås god, men ibland känns det som det ändå blir fel. Broms och gas om vartannat resulterar förstås i mer utsläpp. Och om det inte finns varningar för vägbulorna – det förekommer – kan fjädringen gå i botten.

Vägbulorna är naturligtvis idealiska att utnyttja för övergångsställen. När vi ändå måste sakta ned är det lätt att stanna.

Men jag har också upplevt att det på vissa ställen är ”djungelns lag” som råder. Trots att det inte finns några skyltar eller markeringar om övergångsställen tar en stor andel av fotgängarna för givet att det bara är att knalla på över bulorna – oftast utan att se sig om. Vi bilister förväntas alltid att stanna, och i sådana här fall har vi ju inget val.  

Zebralagen följer förhoppningsvis flertalet av oss bilister, men ”stopplikten” vid vägbulorna är av allt att döma en oskriven lag.