Häromdagen var jag bara några billängder från det som kunde blivit min död. Jag hade precis bromsat in och stannat i den långa kö som uppstått på motorvägen utanför Örebro efter en svår olycka tidigare under dagen, där två bussar och en tankbil var inblandade.
Plötsligt small det som en explosion en bit bakom ryggen på mig. I backspegeln såg jag hur en Audi i ett moln av losslitna bildelar kastades åt ett håll och en Saab 9-3 åt ett annat. Någon sekund därefter kom en stor lastbil sakta glidande i vänsterfilen. Den girade in mot högerkanten och stannade en bit framför min bil. Sedan blev det alldeles tyst.
Jag insåg direkt att något mycket allvarligt hänt. Lastbilen hade med full kraft brakat in de två bilarna längst bak i kön och det var Audin som fick ta den värsta smällen. Den blev mer eller mindre krossad av den våldsamma påkörningen.
Det man undrar över är hur i hela fridens namn lastbilsföraren kunde missa att trafiken stod stilla? Utan att veta exakt vad som hände strax innan kraschen är det i mina ögon helt obegripligt. Vädret var perfekt och man såg köslutet på minst en kilometers håll.
Jag noterade reflexmässigt lastbilens registreringsnummer – om chauffören skulle få för sig att försöka smita iväg. Sedan tog jag några djupa andetag, hoppade ur min bil och började gå mot förödelsen efter den otäcka olyckan. Samtidigt försökte jag komma ihåg vad jag lärt mig under de första hjälpen-kurser jag för (alltför) länge sedan deltagit i och förberedde mig på att försöka göra en insats.
Men jag behövde aldrig ingripa fysiskt. Det fanns redan folk på plats som gav den svårt skadade Audiföraren hjärtmassage. Han hade ingen puls och när polisen lite senare kom till platsen ropades förtvivlat efter en hjärtstartare. Men någon sådan fanns inte i polisbilen. Det ingår tydligen inte i den ordinarie utrustningen, vilket kan tyckas lite märkligt.
De två personer som åkte i Saaben klarade sig betydligt bättre än mannen i Audin. De hade själva tagit sig ut ur bilen och satt på gräset intill den demolerade 9-3:an. Jag snackade lite med dem och de verkade med tanke på omständigheterna vara vid ganska god hälsa.
När ambulansen kommit på plats och allt börjat lugna ned sig startade jag på nytt färden mot Stockholm, men hann bara några kilometer innan det tog stopp igen. Det var fortfarande kö efter den bussolycka som inträffat nästan fyra timmar tidigare!
Varför leddes inte trafiken om redan från början, kan man undra. Då hade både dödsolyckan (Audiföraren avled av sina skador) och milslånga stillastående köer kunnat undvikas.
Slutligen: För er som undrar varför det inte finns några bilder från olyckan är det enkla svaret att jag inte tog några. Då skulle jag känt mig som en hyena...