Trafikkaos när cyklisterna tar över

Under sommarsäsongen tar cyklisterna över Stockholms innerstad.

Jag hade besök av en kollega från England nyligen. Han har varit här många gånger förr, men överraskades nu storligen av det trafikkaos som råder i Stockholm. När han kom tillbaka efter shoppingturen – till fots – hade han inte mycket till övers för alla cyklister som i det närmaste ljudlöst dök upp från alla möjliga och omöjliga håll. ”Det gick ju nästan inte att gå någonstans utan att bli påkörd. Inte nog att man måste hålla koll på biltrafiken, nu gäller det att hoppa undan för cyklisterna också. Så här illa har vi det inte ens i London.”

Jag håller delvis med. När cyklisterna har separerad körbana är det vanligtvis inga problem, men när alla trafikanter ska samsas på samma vägbana, eller trottoar, uppstår situationer. Jag har själv cyklat i innerstaden, men har slutat. Det känns helt enkelt för farligt. Inte för att jag har något vetenskapligt belägg, men det känns som om det är cyklisterna som begår flest trafikbrott. Rödljuskörningar, trottoarkörningar och cykling mot enkelriktat förekommer ideligen. Vi bilister, med några få undantag, stannar trots allt för rött, och är också ganska duktiga på att släppa fram fotgängarna vid övergångsställena. Här har cyklisterna en del att lära.

Den uppflammande debatten med förslag att tillåta högersvängar trots rödljus för både bilister och cyklister och utredningen om cyklisterna ska få köra mot enkelriktat lär bädda för ännu mer kaos.