Fick tillfälle att vara med under inspelningen av Top Gear för ett tag sedan och ”testa” intervjusoffan inne i flyghangaren vid gamla militärflygfältet Dunsfold, sydväst om London. Det är där som BBC byggt upp studio och arrenderat testbanan.
Onsdag eftermiddagar under högsäsong görs studioinslaget med en entusiastisk och tålmodigt stående publik. Min kamrat Gerry som är säkerhetsansvarig på banan berättar att intresset är så stort att det finns kölistor åratals framåt i tiden, men i gengäld är det helt gratis, men publiken ska också vara 50/50 män och kvinnor.
Top Gear har 350 miljoner TV-tittare jorden runt, 40 procent kvinnor, och är en av BBC:s främsta och mest inkomstbringande produktioner någonsin. Från att ha varit ett högst ordinärt bilkonsumentprogram 1978-2002 lyftes konceptet därefter till en mer humoristisk nivå. Det blev genast succé, och programledarna Jeremy Clarksons, Richard Hammonds och James Mays tester i de mest märkliga fordon och miljöer har gått hem i stugorna.
För att inte tala om ”The Stig” – den snabbe biltestaren som ständigt har racingoverallen och hjälmen på sig utan att avslöja sin identitet. Gerry hävdar att han vet vem det är, men han har tystnadsplikt. Och vi svenska ska nog inte tro att det är Stig Blomqvist.
”Ha-ha”, skrattar Gerry. ”Stig är mer en lattjo beteckning än ett egennamn. Men visst, Stig Blomqvist är en djäkel på att köra bil.”