Det är inte bara snabba bilar i det här jobbet. Det är snabba dagar också. Ibland har jag nästan svårt att hänga med. Som häromdagen, till exempel.
Jag vaknade i Stockholm klockan sex på morgonen. Ett par timmar senare satt jag på ett plan till München. På flygplatsen väntade bilar som skulle provköras. Jag högg en med färg som gör sig bra på bilder och brände iväg på Autobahn till Österrike.
I Ellmau svängde jag upp på en brant grusväg till en alptopp där lunchen stod framdukad på 1 520 meters höjd. Medan jag tuggad i mig en mastig spätzle – Österrikisk pasta i tjocka klumpar som blandats med ost (mums!) - noterade jag att utsikten från Kaisergebirge var enastående. Men länge fick jag inte njuta, för en ny bil väntade på att lotsas nedför branterna.
Jag hann in en sväng i Kitzbühel och körde förbi skyltarna till Hahnenkamm. Dit fanns inte tid att åka, men jag har varit där förut och tittat ut över branten och hisnat, så det gjorde inget.
Autobahn tillbaka, marschfart cirka 170 km/tim, till flyget hem. Halv nio var jag hemma i Skärholmen igen. Något slak, måste erkännas.
Bilen? Jo, en uppfräschad Volkswagen Tiguan. Läs provkörningen i Vi Bilägare nummer 10/2011.