Sista finputsningen är precis gjord på långtest-Volvon. Nu är V40:n ren och fin, både på in- och utsida. Så ska det vara när det är dags för bilbyte inom långteststallet. Nästa förare att ratta Volvon är chefredaktör Carle, medan jag själv tar jag över Honda CR-V från biltestarkollegan Calle Carlquist.
Jag hann under min etapp att avverka nästan tusen mil med Volvon – och det var mestadels en trevlig upplevelse. V40 är finfin att köra enligt min åsikt. Stadig, bekväm och rapp i reaktionerna - trots att vår långtestbil bara har minsta D2-dieseln.
Största nackdelen med lill-Volvon är den fullständigt usla sikten, i synnerhet rakt bakåt och snett bakåt. Som i så många andra moderna bilar har sikten offrats för designen. Sällan har jag haft så stor nytta av p-sensorer och backningskamera som i V40:n.
Men nu är Volvons begränsade synfält ett minne blott och det ska bli skönt med en lite bättre utsikt från den upphöjda positionen bakom ratten på Honda CR-V...