I dag fyller vår förste rallyvärldsmästare Björn Waldegård 70 år. Han firar på ett lämpligt sätt; genom att åka iväg till Kenya och börja förbereda sig för Classic Safari Rally i Kenya, som han för övrigt vann för två år sedan med en Porsche 911. Han har haft en lång och fantastisk förarkarriär och jag har haft nöjet att få vara med på ett hörn under några år på 70- och 80-talen, när jag var rallyreporter.
Björn har varit ofattbart beundrad av många tusen rallyfans, inte minst i utlandet. Han har ju tävlat i 55 länder och med 14 bilmärken (enligt Wikipedia).
Jag stod i en kurva vid en italiensk fartsträcka när han gjorde ett tillfället inhopp för Ferrari och körde en 308 GT i San Remorallyt 1983. Waldegård och Ferrari! Fansen var galna när han kom. När han drog på i utgången av svängen slet bakhjulen upp en knytnävsstor sten som träffade en åskådare i magen. Han vek sig och jag trodde han skulle säcka ihop. Det var en rejäl smäll. Men ögonblicket senare hade han rätat upp sig och jublade för full hals. Med ett lyckligt leende plockade han upp stenen och bar den sen med sig som en dyrbar juvel. Knockad av Waldegård! Det var något att skryta med.
Det var alltid kul att intervjua Björn. Han bjöd gärna på roliga episoder och tog sig alltid tid med en frågvis journalist, även om klockan var fyra på morgonen. Jag brukade följa VM-rallyna runt hela banan, både dagar och nätter, och det var inte var så vanligt att journalister gjorde på den tiden. Men det tyckte förarna var lite strongt, även om de ibland suckade när jag kom ångande med block och kamera när de stod med något sönderslaget vid vägkanten.
I gryningen efter en ovanligt lång, blöt och kall RAC-natt, dök jag upp vid en serviceplats.
– Är du här också, sa Björn. Sen tog han tag i mig och pussade mig på kinden.
För en gångs skull blev jag utan frågor.