Även om testbilarna är guldkantade – som i fallet Audi A5, Citroën DS5 och Volkswagen CC – så är inte alltid maten det. Oftast får provryttarna inta sina luncher (i de flesta fall någon form hämtad snabbmat) ståendes ute på ett blåsigt flygfält eller annan testanläggning någonstans i Sverige. Nu senast fick en snöplog i en hangar på flygplatsen i värmländska Råda fungera som matbord, eftersom regnade för fullt därutanför.
Därmed sagt att livet som biltestare inte alltid är så glamoröst. Det är inte bara att glassa omkring en stund i nya fina bilar, om nu någon trodde det. Under ett seriöst test krävs – förutom massor av körning av allehanda slag – även mängder av mer jordnära slitjobb.
Bilar ska tvättas, bilar ska putsas, bilar ska dammsugas, bilar ska mätas, barnsäkerhet ska kollas, sandsäckar (ballast i vissa testmoment) ska släpas, älgtestbanor ska byggas, drickabackar ska travas. Med mera, med mera...
När allt praktiskt är överstökat och fotograferingen är klar (det tar oftast minst en lååång arbetsdag) ska alla hundratals fakta samlas in och ordnas i – förhoppningsvis – korrekta tabeller.
Sedan återstår det tyngsta av allt, i alla fall för mig personligen. Och det är att skriva själva texten. Jäklar vad man får brottas med bokstäverna ibland! Man vill ju försöka ge en så rättvis och initierad bild av bilarna som möjligt, samtidigt som artikeln helst ska vara både lättsam och trevlig att läsa. Lyckas man med det en gång av tio får man vara jättenöjd.
Men missuppfatta mig nu rätt. Jag klagar inte – tvärtom så skattar jag mig lycklig över att ha ett så kul och intressant jobb som jag har. Jag ville bara berätta att ett test är lite mer än att bara tuta omkring med några bilar i ett par dagar...