Har fått telefonskräck

Det fanns en tid runt 2004 då kollegor och vänner skämtade om att det fanns skottpengar på mig när vi rullade igång avslöjandena om Mercedes rostkris.

Telefonskräck får du inte ha som journalist, men privat är det något helt annat. Hemma är det knappt man vågar lyfta på luren numera. Jag vill här utfärda varning för 0757-700 602, ett nummer som terroriserat mig under en tid. Det finns någon där på andra sidan, men ingen säger något.

Apropå telefonterror ringde det förra söndagen, skyddat nummer, halv fyra på morgonen. Första gången lät jag bli att svara, andra gången lyfte jag på luren. En röst, som jag uppfattar som trovärdig, säger att det står en ambulans ute på gatan och att de inte kommer in genom porten för att ta hand om en granne som inte mår så bra. Någon ambulans står inte ute på gatan, men väl en Golf på tomgång, som jag efter lite betänketid uppfattar som en läkarbil. Ur kliver en man och en kvinna, i reflexoveraller. Jag öppnar porten, de rusar vidare uppför trapporna. Efter tio minuter kommer de tillbaka, med bylten, ingen illamående person.

Frågorna hopar sig. Civila poliser som gör husrannsakan? Men varför hade de ingen portkod? Oärliga människor med helt andra syften? Och varför blev just jag uppskrämd i gryningen?

Och som om detta inte detta var nog. På posten kom ett brev där ett försäkringsbolag hävdar att jag köpt ett armband för 10 000 spänn i Borlänge för ett år sedan, och nu anmodads att förlänga försäkringen. Personnummer och adress stämde till fullo. Frågan jag ställde mig, är det någon som har stulit min identitet?

Ni kan tro att det var aningen svårt att koncentrera sig på jobbet under en tid.

Det sistnämnda fallet fick trots allt sin lösning efter ganska mycket detektivarbete. Det visade sig vara försäkringen på den guldklocka som min arbetsgivare hedrat mig med efter 25 års tjänst på Vi Bilägare. Tack för det i alla fall!