Efter att i knappt fyra månader rattat omkring i en Volkswagen Up har jag nu tagit klivet upp till min ordinarie långtestbil, Mazda6. Det kändes från början nästan som att byta från årorna i en eka till att manövrera en atlantångare.
Steget från VW:s minsting till långteststallets väl tilltagna och lyxutrustade Mazda är rejält stort – och det gäller inte bara yttermåtten. Tre cylindrar/75 hk har bytts mot fyra cylindrar/192 hk och istället för den spartanska inredningen i lilla Up omges jag numera av väldoftande läder och allsköns modern informationsteknik.
Så även om jag gillade VW Up både högt och rent, så måste jag erkänna att det känns som en vinstlott att få fräsa omkring i Mazdan, åtminstone på de långa landsvägsetapper som utgör den största delen av min körning.
Men när bilen ska baxas på plats i redaktionsgaraget eller krånglas in i någon av storstadens trånga p-fickor – då längtar man tillbaka till
lilla Up...