Det är inte ofta jag försover mig, men nu hände det, och till råga på allt på en Finlandsbåt. För att inte spekulationer ska ta fart kan jag garantera att det definitivt inte handlade om något nattsudd, utan mer om det faktum att jag vid lätt sjögång alltid vaggas in i en djup sömn. Så har det alltid varit när jag åkt nattbåt.
Problemet här är att jag måste ha upplevt mobiltelefonens väcksignal i ett dvalaliknande tillstånd och stängt av, och att Siljas personal aldrig kom och ryckte i dörrarna före ankomst som de gjort tidigare. Isoleringen i hytterna måste också ha förbättrats eftersom högtalarrösterna hördes mycket svagt – det kollade jag upp på hemresan.
Nu väcktes jag av en städerska som försynt undrade om jag skulle av i Åbo eftersom båten redan stått inne i en timmes tid. Herregud! Och bilen som stod där nere på bildäck och blockerade andra resenärer! Pinsamt är bara förnamnet.
Påklädning och ihopsamlande av prylar gick med raketfart. Väl ute ur hytten hörde jag från högtalarna att jag var efterlyst och omgående skulle kontakta bildäck. Där stod bilen, tack och lov helt ensam på ett jättelikt bildäck, och utan uppretade medresenärer. Jag hade inte sinnesnärvaro att fotografera, men personalen på bildäck nickade leende. Det var liksom inte första gången detta hände, men sista gången för mig. Det törs jag lova.