Det är sportlovstider och en stor del av den lediga befolkningen har dragit till fjälls, inte alla för att enbart ägna sig åt skidåkning. Tog vår långtest-Meriva och åkte till Åre förra veckan för att göra resereportage.
Jag är ingen moralpredikant, men jag måste säga att jag blev förvånad när jag upptäckte att var och varannan restaurang i backarna har fullständiga rättigheter. Då pratar vi om platser i terrängen som är mer eller mindre otillgängliga för dem som inte har skidor på fötterna. Har du så att säga tagit dig dit för egen maskin, måste du också ta dig tillbaka på samma sätt. Och det är det som är haken.
Lika lite som du vill möta en onykter bilist ute på vägen, lika lite vill du ha en överförfriskad skidåkare som smäller in i din rygg. I trafiken heter det att farten dödar, och det kan också kopplas till de värsta backarna. Jag pratade med Lars-Börje ”Bulan” Eriksson, Sveriges enda manliga OS-medaljör i fartgren, och han hävdar att det går att komma upp i hastigheter i över 100 km/tim nedför Åreskutans branter. Lika fort går det naturligtvis inte för Svensson, men farten kan ändå bli fullt tillräcklig.
Lyckligtvis är det relativt få olyckor som förekommit i de svenska fjällen som är kopplade till alkohol, men med ökad tillgänglighet ökar förstås riskerna. Det finns regler för hur skidåkaren ska uppföra sig i backen. Den som kommer med högre fart har fullt ansvar gentemot alla andra skidåkare som han eller hon svischar förbi på vägen ned.
En alkoholpåverkad skidåkare tappar så klart omdömet, och det kan få allvarliga konsekvenser, inte bara för åkaren själv, utan också för alla andra i backen.
Kanske dags att införa nykterhetskontroller också här?