Att köra för fort är ett lagbrott, så det ska man naturligtvis inte ägna sig åt. Och gör man det får man finna sig i att åka dit om man fastnar i en kontroll.
Det finns ingen anledning till gnäll, typ ”polisen borde ägna sig åt viktigare saker än att sätta dit folk som kör några kilometer för fort på stora breda, fina vägar”. Har man brutit mot lagen finns inget försvar, utan då är det bara att ta sitt straff i form av – numera – ganska höga böter.
Men folk som kör betydligt långsammare än den tillåtna hastigheten är många gånger nästan lika farliga i trafiken som fartsyndarna. Den irritation som skapas i köerna bakom ”sengångarchaufförerna” är i högsta grad ett hot mot trafiksäkerheten, eftersom den ofta leder till mer eller mindre tokiga omkörningar.
De eventuella faror som uppstår är givetvis alltid den omkörande förarens ansvar. Men jag kan ibland förstå att omdömet kan grumlas av att han/hon suttit och retat upp sig på det överdrivet långsamma tempot.
Att köra 20-30 km/tim för sakta på en 90- eller 100-väg är i mina ögon nästan lika omdömeslöst som att köra 20-30 km/tim för fort. Ett alltför lågt tempo vittnar heller inte om någon större hänsyn till medtrafikanterna - tvärtom! Och hänsyn ska man ju visa i trafiken om allt ska löpa friktionsfritt.
Mina funderingar är:
– Ska förare som i bra väglag inte klarar att köra 90 km/tim på en 90-väg eller 100 km/tim på en 100-väg verkligen ha körkort? Ett minimikrav på alla som har licens att köra bil måste väl ändå vara att de utan problem kan hålla ett normalt landsvägstempo.
– Eller – som ett lite snällare alternativ – borde inte även ”sengångarchaufförerna” kunna drabbas av fartböter. Fast åt andra hållet, så att säga…
Bild
Nästa artikel
Biltestarbloggen