Den som väntar på något gott...

Nu har jag blivit en ännu mer inbiten bilist, för att använda allmänna kommunikationer är ett enda vågspel. Det fick jag erfara i går. Jag hade planerat en rask resa till Göteborg och hem igen. Allt skulle hinnas med under en vanlig arbetsdag. Men så blev det inte.

Mitt X2000 började inte röra sig från perrongen på Stockholms Central förrän nästan en timme efter rätt avgångstid. Som vanligt hade en kontaktledning  pajat någonstans.

Istället för att åka kortaste vägen (via Katrineholm) mot Göteborg måste tåget ta vägen över Västerås. Det var det inte ensamt om. En långsam tågkö sniglade sig västerut med ideliga stopp vid rödljus medan jag och medpassagerarna tittade på våra klockor och bet på naglarna.

Jag kom fram till Göteborg mitt i eftermiddagsrusningen. Alla gator var proppade och till råga på allt ösregnade det. Taxichauffören gjorde tydligen sitt första pass i stan, för han körde fel på väg till Volvo. Som tur var hittar jag lite och kunde dirigera taxin rätt. Jag var rätt utmattad när jag var framme. Resan hade tagit över sju istället för fyra timmar.

Men sen blev det roligare! Utanför Volvos besökscentrum väntade en ny V40. Den tog mig hem på exakt den tid som navigeringsdatorn kalkylerat med.

V40 D2 ska nu få visa vad den går för mot BMW 116d och Lexus CT200h. Jag har bokat en racerbana……