Miljöpartiet är ju emot att Stockholm får en förbifart som får trafiken att flyta. (Jag har aldrig begripit varför ett parti som värnar om miljön förespråkar att tusen sinom tusen bilar ska stå på tomgång i köer och ryka ned stan morgon och kväll.)
Nu har partiet låtit Riksdagens utredningstjänst räkna på vad de 21 kilometrarna egentligen kommer att kosta. Är någon förvånad över att de kalkyler som tidigare presenterats varit för låga? 28 miljarder har nu växt till 45. Det verkar som om yrkesgruppen projekterare skolkat friskt under mattelektionerna i skolan, för det är inte första gången de räknar fel på några tusen miljoner. Vi behöver inte minnas längre tillbaka än till skrytbygget Friends Arena i Solna.
Men det får bli hur dyrt som helst – förbifarten måste byggas. Det begriper kanske inte de som har råd att bo så de kan cykla genom stan, men däremot alla som dagligen sitter i de stillastående köerna på Essingeleden. Vägen byggdes på 60-talet och dimensionerades för 80 000 fordon per dygn. I dag trängs med än dubbelt så många bilar på leden och trafiken ökar ständigt.
En förbifart kan inte bli annat än lönsam för hela samhället. Många människor sitter varje år av veckor på Essingeleden istället för att göra något som både de, deras närmaste och samhället skulle må bättre av. Jag tillhör dem och jag är sannerligen inte på topp när jag kommer till jobbet efter att ha konfronterats med alla buffliga medtrafikanter i morgonrusningen.