Det här blogginlägget är min första lilla journalistiska arbetsinsats på mycket, mycket länge. I över tre månader - ända sedan 10 februari - har jag varit sjukskriven för en rad mer eller mindre allvarliga krämpor.
Värsta åkomman var cancer i tjocktarmen, som krävde ett ganska omfattande kirurgiskt ingrepp. Operationen gick i stort sett bra, men precis när jag för ungefär en månad sedan började återhämta mig från snitten i magen slog nästa elände till med full kraft. Plötslig en dag föll jag mer eller mindre föll ihop och hela världen snurrande som den värsta tivolikarusell.
Stroke, var den omedelbara reaktionen från omgivningen som snabbt larmade ambulans. Efter fem dagar på sjukhuset och två omgångar hjärnröntgen konstaterades att det varken var hjärnblödning eller blodpropp som orsakat mina problem. Istället hade jag drabbats av en inflammation på örats balansnerv.
Den gjorde att jag vinglade omkring som den värsta fylltratt i ett antal veckor och någon bilkörning var förstås inte att tänka på. Även på kortare promenader fick jag från början använda rollator för att inte dratta ikull. Sedan blev det käpp ett tag, innan jag för någon vecka sedan började kunna ta mig fram utan hjälpmedel.
Men nu är de värsta symptomen borta och jag kan äntligen köra bil igen. Och det bästa av allt; jag kan börja jobba igen.
Det känns HÄRLIGT!!!