Temperaturen i huvudstaden har klättrat väl in på tvåsiffrigt och vipps har stockholmarnas klädkod blivit lättare och avsevärt mer färgstark än vinterns murriga paltor.
Glammiga linnen och tröjor blandas med sneakers i alla möjliga och omöjliga kulörer medan byxor och kjolar fladdrar mellan regnbågens allra spektra. Trottoarernas färgprunkande trafikflöde får den gråvita smältdegeln på vägarna att framstå som tagna från en dystopisk Hollywood-produktion, deppigt är bara förnamnet.
Men varför är vi så konservativa när vi väljer färg på våra bilar? Jag menar; det finns de som inte tvekar på att måla sina hus redigt röda, glatt gula eller beundransvärt blå, varför vågar vi inte vara lika öppensinnade när vi väljer färg på bil?
För enligt Transportstyrelsen är någon nyans från färgskalans monokroma avdelning något av en ”no brainer” för svenska bilköpare. Den i särklass vanligaste kulören på svenska personbilar är någon nyans av grå (ljusgrå, mörkgrå, gråsilver etc), följt av svart och vit.
Det ska sägas att Vi Bilägare inte är några föredömen vad gäller att sätta färg på landets vagnpark – att gå genom redaktionsgaraget är som att vandra genom elektronikladornas vitvaruavdelningar – men vi kan i alla fall vifta med enhetlighetens urskuldande flagg då vitt ger oslagbar kontrast till långteststallets dekalparad.
Enligt en undersökning från 2017 av kemiföretaget BASF kommer trenden att gå mot mer färgglada bilar, i Europa förväntas bilar i gulgröna nyanser bli trendigt. Exempelvis är en gulguldig kulör med ett lätt grönt anslag lanseringsfärg för BMW X2.
När det var dags för XC40 att möta världen gjordes det i den skönt pastelliga ”Amazonblå”. Suzuki går längre än så. Om du vill ha din Suzuki Swift Sport i någon annan färg än ”Champinship Yellow” kostar det extra. Lite som en form av en tråkighets avgift. Mer färg på vägarna – rätt tänkt Suzuki!