Bilägare i allmänhet håller koll på förbrukningen och bränslepriser liksom på vad service och reparationer kostar, pengar som direkt försvinner ur plånboken. Men det viktigaste glöms ofta bort i sammanhanget – värdeminskningen.
För närvarande sitter jag helt begraven i siffror för att räkna ut vad våra nio äldre långtestbilar kostat genom åren, bilar som är allt ifrån två upp till åtta år gamla. Värdeminskningskurvan planar självklart ut med åren. De första åren är värst, här får man räkna med ett värdefall på upp till 50 procent efter tre år.
En genomgång av just våra bilar visar att värdeminskningen uppgått till 53 procent av den totala bilkostnaden, bränslet står för 25 procent – då att märka att vi har två laddhybrider i stallet – och verkstadsfakturorna till drygt 7 procent.
Specifika märken och bilmodeller påverkar som alltid värdefallet. Etanolbilarna står som bekant i en dålig dager, oförtjänt dåligt tycker jag, eftersom bilarna som namnet antyder just är flexibla, och lika gärna kan gå på bensin. Men då faller förstås hela miljötänket, som med vår Volvo V70 2,0 F.
Laddhybriderna och elbilarna hamnar ännu så länge också i osäkra värderingslägen eftersom frågetecken kring statliga subventioner, kring batteriernas livslängd och reservdelskostnader på sikt påverkar andrahandsmarknaden. En mer ljus framtid på begagnatmarknaden får laddhybriderna när biltillverkarna nu släpper fram dessa i det ordinarie modellutbudet, exempelvis med VW Passat och Volvo V60.
Långteststallets alla kostnader redovisas grundligt i den papperstidning som kommer ut i butik 15 december (nr 18/2015) och den som kommer i januari (nr 1/2016).