Med uppkoppling mot bilens datasystem ska felsökningar normalt sett ge svar, men det finns alltid undantag. De felsökningar som skedde på 1980-talet var mer handfasta, okulära kontroller som också byggde på känsliga öron, utvecklat luktsinne och erfarenhet.
Jag drar mig till minnes när vi sommaren 1988 drog ut i Europa med Vi Bilägares första långtestbilar. Själv hade jag nöjet att ratta redaktionens sprillans nya Peugeot 405 GRi till Tanger i Marocko tur och retur, en i stort sett problemfri resa, frånsett att det till och från luktade bensin inne i kupén. Vi sniffade och kontrollerade så gott vi kunde utan att finna någon rimlig förklaring, och väl tillbaka i Sverige tog Peugeot-verkstaden hand om bilen.
Hos Peugeot kontrollerades insprutningssystem och packningar till bränsleledningar byttes, men lukten fanns kvar. I ren desperation byttes slutligen hela tanken, men också det utan resultat.
Det var först när något ljushuvud upptäckte att tanklocket saknade gummipackning som vi var lösningen på spåret. Och mycket riktigt, med ny tätande packning, för några kronor, var problemet ur världen. Teorin var att luftströmmarna runt bilen ledde bensinångorna in i kupén genom bagageluckans skarvar.
En annan sorglustig historia har jag fått berättat för mig av Kontrollerad Bilverkstads förre chef Leif Fagerlund. När han jobbade på Volvo fick de in en 740 med rasslande ljud från bakvagnen, oljud som framför allt uppenbarade sig i låga farter, kraftiga inbromsningar och vid gupp. Verkstaden plockade praktiskt taget isär hela bakvagnen utan att finna något fel.
De var ägaren själv som senare meddelade att problemet var löst. Hans barn hade lekt med stenkulor och flera av dessa att hade ramlat ned i reservhjulsbaljan. Det var först vid en punktering, då reservhjulet skulle fram, som ”felet” avslöjades.
Ibland är det slumpens skörd som gör att man kommer lösningarna på spåren. Då kan serviceteknikerna stå där med sina felsökningssystem till ingen nytta.
Diskutera: Har du varit med om något liknande "problem" med bilen?