Vi skramlade runt i hans gula LDV-buss i förorterna av Manchester i somras. Nu är Craig Gill borta, endast 44 år gammal.
Ibland fäster man sig speciellt för vissa människor när man är ute på jobb. Craig Gill var en sådan. Vi möttes i samband med ett resereportage om Manchester i somras, publicerat i ViB nr 12.
Craig Gill, tidigare trummis i Inspiral Carpets, ett av Manchesters kultband under 1980- och 90-talet, körde runt med mig och fotograf Håkan Strandman för att visa var alla gamla klubbar låg när det begav sig, och var hans tidigare och samtida kollegor slagit igenom. Craig var som ett levande lexikon, inte bara om rockmusik utan lika mycket om Manchesters geografi, Belle Vues speedwayklubb eller hans favoritlag Manchester City, där hans ”This is how it feels to be small” fortsätter att dåna över läktarsektionerna.
Craig Gill gjorde att jag på nytt återupptäckte The Smiths och Oasis. Craig gillade framför allt Morrisseys texter om svåra förhållanden och trasiga människor i ett regnpinat Manchester. Jag håller med.
Det var lite av en chock när dödsbudet kom tidigare i veckan. Trots att det endast blev en kort bekantskap, via lite mejl fram och tillbaka senare, var det som om jag ändå kände honom.
Vila i frid, Craig!