Där satt den! Första testbilen med nya sortens registreringsskyltar har anlänt till redaktionen. Det blev en Mercedes-Benz B 220 d, som testas mot BMW 218d xDrive Active Tourer och Volkswagen Golf Sportsvan i Vi Bilägare nummer 4.
Jag har nog skrivit om registreringsskyltar förut. Jag rår helt enkelt inte för det men jag kommer ihåg nästan varje skylt jag sett. Antagligen är det en åkomma som heter något flott. Säkert har jag också berättat om den svensksålda, vita Corvette 1958 jag såg genom ett bussfönster i Västmanland och till min dåvarande lärarkollega i stolen bredvid påpekade att jag sett den där Corvetten i Nice på Franska rivieran 20 år tidigare, men att bilen då var svart. ”Hur kan du vara så säker på det?”, frågade hon klentroget. ”Samma registreringsnummer, GDA 327”, svarade jag självsäkert.
Således kommer RTE 15W att förfölja mig i evinnerlig tid, tillsammans med drösvis av andra viktiga registreringsnummer jag förvaltar i minnets skräpkammare.
1973 försvann de gamla länsrelaterade registreringsskyltarna. Nu kunde man inte längre se om det var en skåning, en stockholmare eller en dalslänning som körde så förb-t illa. Antalet igenkännande helljusblinkningar svenska bilister emellan skars också ned radikalt – och bytte betydelse…
Mellan 1973 och 1983 gavs de nya, länsanonyma aluminiumskyltarna med tre bokstäver och tre siffror ut. Kisade man noga kunde man också se bilens chassinummer i myrskrift på skylten. Första bil att få ny skylt var en Saab 96 V4 i Uppsala, om inte mitt minne sviker mig hade den kombinationen CCO 380.
Aluminiumskylten ersattes av en av plast, i bruk 1984-93. De första skyltarna var av dålig kvalitet, den reflekterande vita ytan försvann lätt i automattvätten och man kunde se åtskilliga bilar med oläsliga skyltar. 1994 var det dags för en alldeles plan plastskylt med grövre (och fulare) typsnitt på bokstäver och siffror. Jag försöker undvika att köpa billiga hobbybilar med sådana skyltar, de stör mitt estetiska sinne.
År 2002 blev det lite bättre, aluminiumskylten återkom med ett utseende som i någon mån påminner om de första skyltarna från 1973. Nu kunde man också få ”EU-flagga” på skylten men jag passade på att beställa utan flagga till mina tre nuvarande hobbybilar, innan den möjligheten försvann. EU-skylt på gamla bilar ser inget vidare ut, tycker jag.
För fem år sedan justerades grafiken en aning; mellanrummet mellan bokstäver och siffror minskades när skattemärket försvann.
Ännu en liten tid lär de senaste skyltarna förmedla nyhetens behag, men snart nog blandas de med den allmänna plåtsåsen och kör vidare in i glömskan. Ja, utom för mig då.
Trevlig helg, alla läsare!