En gång för mycket länge sedan utbildade jag mig till språklärare, bland annat i engelska. Bland kurserna ingick en längre vistelse i England, Brighton närmare bestämt. Jag blev därför under tre veckor våren 1983 inneboende i en alldeles vanlig tvåbarnsfamilj i ett semi-detached house på en gata där det låg 200 andra precis likadana huskroppar, i rött tegel och med brant liten garageuppfart.
Det enda som skiljde husen åt var färgen på de klarlackerade entrédörrarna och utformningen av den mässingskläpp med vilken man knackade på dem.
Brighton levde gott och väl upp till förväntningarna. Bilbeståndet kändes exotiskt och resulterade snabbt i tömt filmrullekonto. Det var också här jag körde vänstertrafik för första gången. Jag träffade den första refugen rätt snyggt med hyr-Cavalieren, sedan gick det smärtfritt tack och lov.
En dag besökte vi University of Sussex där pedagogiken var särskilt märkvärdig och progressiv, varför minns jag inte. Jag minns heller inte om studenterna kunde särskilt mycket mer än svenska studenter eller om lärarna såg mer nöjda ut än kollegerna i Sverige.
Men jag minns parkeringsplatsen utanför. Medan mina kurskamrater intervjuade studenter och drack te och åt torra kakor med lärarkollegiet smet jag ut och tog fram min östtyska Praktica LLC och fyrade av i alla riktningar.
En av rutorna ser du här – men kan du säga vilka bilmodeller du ser?
Trevlig helg, nästa vecka kommer svaren!