Många skulle kalla det för stolleresa. Själv njöt jag i fulla drag, alla de 200 mil jag för några veckor sedan tillryggalade på bara två dagar i min Mazda MX-5 1991.
Jag skulle, som många säkert förstår, åka och titta på en gammal bil för att eventuellt köpa den. Bilen fanns norr om Östersund, jag fanns i Uppsala. Med så många outforskade småvägar där emellan var det uteslutet att ta närmaste vägen.
Allt var en chansning, den gamla bilens skick framgick luddigt av annonsen men eftersom motorn var bestyckad med dubbla förgasare och därmed ytterst ovanlig fanns ingen återvändo. Mitt eget exemplar av samma bilmodell har bara enkelförgasare och är rena dussinvaran vid jämförelse. Jag var tvungen att åka och titta.
När jag på alla omvägar jag kunde hitta kommit fram till bilen var den (förstås) inte alls i det skick jag för mitt inre hade målat upp. Den var betydligt sämre och luktade mögel, jag avstod köp. So what? Jag hade fått hundra mil i världens roligaste sportbil och sökte nu efter natthärbärge – i Östersund förstås.
Nu är det så med Östersund att varje gång jag hamnar där besöker jag den centralt belägna OKQ8-macken, inte av lojalitet med min arbetsgivare utan för att kontrollera att neonskylten finns kvar på husfasaden intill. ”Bilägarna” lyser de vackra neonrören ut i den jämtländska natten, så ock denna gång. Puh, den finns kvar!
Första gången jag såg skylten var 1986. Nu började jag på allvar fundera över varför skylten finns där. Det har förstås någonting med Vi Bilägares föregångare ”Bilekonomi” att göra, men vad? Och vad är det egentligen med alla neonskyltar i Östersund, de är ju ovanligt många?
En snabbtur i den vackra staden vid Storsjöns strand ger en provkarta på den estetiska rikedom som finns i neonskyltarnas värld. Jag började alltså googla och fick fullträff direkt: ”Neonskyltar i Östersund. Inventering 2012. En dokumentation av Anna-Karin Paulsson, Studerande vid SLU/ Ultuna, Uppsala programmet för Landskapsarkitektur.”
Det är en klar och redig redogörelse över just Östersunds alla neonskyltar, som på beställning! Jag rekommenderar varmt detta aktstycke som helgläsning för var och en som är det minsta intresserad av neonskyltar och önskar alla läsare just – trevlig helg!
ps. Vad det var för bil? En gammal Triumph förstås! ds.