Jag förstår inte riktigt varför somliga absolut ska krypa upp och lägga sig så nära att man ibland inte ens ser deras främre ljus genom bakrutan.
Senaste hände det mig tidigt i går morse, 5.45. Körde på en 70-väg. Kurvig och med ganska många utfarter i ett område, välkänt för stor risk att det kan kuta ut ett rådjur eller ibland en älg på vägen.
Jag låg bakom några andra bilar med gott och väl fyrasekunders-avstånd och vi körde 70 allihop. Då dyker det upp en lastbil med skåp bakom mig som lägger sig extremt nära.
Men jag kunde alltså inte köra fortare, möjligen långsammare, vilket jag inte bedömde som någon vidare bra idé. Jag åkte ju in tidigt för att slippa köer och hinna köra lite på gymmet innan jobbet. Enda lösningen hade varit att stanna och släppa förbi galningen.
Han körde om mig på 50-sträckan någon mil senare. Döm om min förvåning när jag kom ifatt lastbilen där det var 100 och två körfält. Så jag körde om. Vilket var dumt. För när det sedan blev 80 km/tim hade jag eländet bakom mig igen - om möjligt ännu närmare. Ända tills vi hamnade på motorvägen där man bara får köra 90. Då blåste han om igen och försvann.
Vanligtvis är det faktiskt personbilar av vissa fabrikat och modeller och mindre skåpbilar som har mer bråttom än alla andra – har jag noterat. Och jag har inga problem med att bli omkörd. Men håll för jösses avståndet när det inte går att köra om!