Den 1 oktober tog sommarens sin definitiva slutsuck. Inte nog att dubbdäcken blev lagliga över hela Sverige (tidigare är självklart OK om väglaget kräver det) det var också bytesdag i ViBilägares långteststafett. Efter en sommar i Kia Optima PHEV skickar jag laddhybriden vidare till Mikael Schultz och får nycklarna till Volvo XC40 av Calle Carlqvist.
Jag och Kian hann uppleva rätt mycket tillsammans sedan 1:a juli. Optimas ventilerade skinnklädsel blev extra uppskattad då temperaturen ofta låg över 30 grader. Som mest hade vi 38 grader i skuggan när jag tankade utanför Breda i Nederländerna.
Jag och Kian hann uppleva rätt mycket tillsammans sedan 1:a juli. Optimas ventilerade skinnklädsel blev extra uppskattad då temperaturen ofta låg över 30 grader. Som mest hade vi 38 grader i skuggan när jag tankade utanför Breda i Nederländerna.
Med två barn och dubbla barnvagnar i packningen gick semesterresan till belgiska Brygge där vi spenderade knappt två veckor, med en avstickare över kanalen till England. Långresor är inte direkt skräddarsydda för laddhybrider med dagsetapper i hög hastighet på kontinentens motorvägar. Ändå är jag imponerade att inte förbrukningen skenade mer. Aldrig övergick förbrukningen mellan två tankningar 6,8 l/100 km trots bitvis höga farter över längre sträckor.
Elmotorn kan stundom driva framfarten ända upp till 140 km/h enligt hastighetsmätaren (upp till 130 km/h säger Kia officiellt) om vägen är plan. När köerna dyker upp har batteriet fått nya elektroner och alla ”stau” samt långsammare kökörning sker utan brummande bensinmotor.
Så vad blev då min förbrukning mina 1 200 mil med Kian? Det beror på hur man räknar, men här nedan kommer några siffror – med och utan – Autobahnkörningen inräknad.
Jag särredovisar körningen på kontinentens motorvägar då körprofilen inte är representativ för svenska förhållanden. (Även förbrukningen som redovisas i tidningen är utan EU-motorvägar.) Genom Tyskland gick färden ryckigt och ofta i 160–170 km/h när trafiken glesnade. Danmark och Nederländerna tillåter 130 km/h i marschhastighet. Genomsnittet på fyra bensintankningar – två på färden upp, två på färden ned – var 6,63 l/100 km.
Av de nära 1000 mil som skedde med vanligt resande – från Jämtland i norr till Skåne i söder – stannade förbrukningen på 4,11 l/100 km. Det inkluderar tre längre resor. En till Östersund, en till Höga Kusten och en till Falkenberg.
Väl tillbaka i vardagen i Stockholm tankade jag för sista gången 25 augusti. Sedan körde jag 120 mil i 08-området medan tankmätaren bara rörde sig en fjärdedel. Tack vare knappt fem mil i verklig räckvidd på el klarar jag av nästan alla ärenden på bara elmotorn. Även om klimatanläggningen ibland tänder bensinmotorn är det små mängder soppa som går åt. Istället laddas batteriet med några extra kilometer medan kupén kyls ned.
Den miljömässiga baksidan med eldriften är kvittoredovisningen. Jag bor i lägenhet och har laddmöjlighet på gatan. Elen är gratis men man måste betala för gatuparkeringen. I mitt område har de tagit bort biljettautomaterna och betalningen sker via app på telefonen.
Smidigt? NEJ!
Nu har jag skrivit ut 15 st A4-papper med elektroniska p-biljetter till kvittoredovisningen i september.
Välkommen till det papperslösa samhället …
Elmotorn kan stundom driva framfarten ända upp till 140 km/h enligt hastighetsmätaren (upp till 130 km/h säger Kia officiellt) om vägen är plan. När köerna dyker upp har batteriet fått nya elektroner och alla ”stau” samt långsammare kökörning sker utan brummande bensinmotor.
Så vad blev då min förbrukning mina 1 200 mil med Kian? Det beror på hur man räknar, men här nedan kommer några siffror – med och utan – Autobahnkörningen inräknad.
- Körda mil: 1208 mil (Varav 253 mil på autobahn/kontinentala motorvägar)
- Förbrukning totalt inklusive EU-motorvägar: 4,64 l/100 km
- Förbrukning i Sverige: 4,11 l/100 km
- Förbrukning enbart autobahn/kontinentala motorvägar: 6,63 l/100 km.
Jag särredovisar körningen på kontinentens motorvägar då körprofilen inte är representativ för svenska förhållanden. (Även förbrukningen som redovisas i tidningen är utan EU-motorvägar.) Genom Tyskland gick färden ryckigt och ofta i 160–170 km/h när trafiken glesnade. Danmark och Nederländerna tillåter 130 km/h i marschhastighet. Genomsnittet på fyra bensintankningar – två på färden upp, två på färden ned – var 6,63 l/100 km.
Av de nära 1000 mil som skedde med vanligt resande – från Jämtland i norr till Skåne i söder – stannade förbrukningen på 4,11 l/100 km. Det inkluderar tre längre resor. En till Östersund, en till Höga Kusten och en till Falkenberg.
Väl tillbaka i vardagen i Stockholm tankade jag för sista gången 25 augusti. Sedan körde jag 120 mil i 08-området medan tankmätaren bara rörde sig en fjärdedel. Tack vare knappt fem mil i verklig räckvidd på el klarar jag av nästan alla ärenden på bara elmotorn. Även om klimatanläggningen ibland tänder bensinmotorn är det små mängder soppa som går åt. Istället laddas batteriet med några extra kilometer medan kupén kyls ned.
Den miljömässiga baksidan med eldriften är kvittoredovisningen. Jag bor i lägenhet och har laddmöjlighet på gatan. Elen är gratis men man måste betala för gatuparkeringen. I mitt område har de tagit bort biljettautomaterna och betalningen sker via app på telefonen.
Smidigt? NEJ!
Nu har jag skrivit ut 15 st A4-papper med elektroniska p-biljetter till kvittoredovisningen i september.
Välkommen till det papperslösa samhället …
