Det handlar alltså om att besöka Sveriges alla städer, alltså de som titulerades städer före kommunreformen i början av 1970-talet. Under en tjänsteresa till Falun häromdagen passade jag på att svänga av till Sandviken, längs med E16 från Gävle. Det blev till och med en fika inne på Gamla konditoriet, en klassisk bananbakelse, och uppställning av långtestbilen framför Stadshuset.
Det är det här med förbifarter som är kruxet. Du kanske ser städerna på avstånd, men tar dig inte tid att åka in till citykärnan, trampa dess mark, känna på atmosfären och i bästa fall ta en fikarast. För att åka in i städerna krävs ju ofta att du har ett ärende, och det är inte alltid det funkar – såvida man inte har ”samlardille” på städer, som jag har. Här stimuleras upptäckarnerven, och det är aldrig fel.
13 städer återstår att upptäcka, de allra flesta av dessa återfinns i Småland, Skåne och på Västkusten. Några av dessa har jag snuddat vid massvis av gånger, men ännu inte tagit mig tiden att svänga av, exempelvis till Ljungby längs med E4:an eller till Landskrona längs med E6:an.
Andra städer ligger lite mer ”off” och inte längs med allfarvägarna som jag brukar åka, men de ska också förr eller senare prickas av, var så säkra.