Årets semester tog oss till Tyskland, Danmark, och Norge, förutom Sverige då förstås. Alla länder har sina särarter i körstil och det kan vara ganska intressant att studera dem när man matar mil under semesterkörningen.
Större delen av årets resa tog plats i den norska fjällvärlden och där kör, kanske självklart, norrmännen klart mest rutinerat. Hastighetsgränserna hålls, både tack vare höga böter och geografi, för det mesta och gott avstånd är ren överlevnadsinstinkt när får, älgar, serpentinvägar och kraftiga lutningar är inblandade. Att hålla avståndet underlättar ju dessutom mycket när man vill köra om på landsväg. Högerregeln följs så slaviskt att du betraktas som ansvarig om du blir påkörd av någon som kör mot enkelriktat om den personen kommer från höger. Norrmännen får också bra betyg för blinkersanvändande även om ett visst märke från Bayern visade sig ha problem även där.
Många turister har svårt att anpassa sig till den norska körstilen och det är framförallt tyska och holländska besökare som inte riktigt greppat hur farligt det är att skära en blind kurva på en fjällväg eller att inte sakta ner i tid när man ska slingra sig ner för en fjällvägg. Nu vet jag inte hur duktiga de norska myndigheterna är på att samla in böter från andra länder, men jag kan tänka mig att en och annan mellaneuropé vi mötte i de tätt kamerabevakade fjällen får en otrevlig överraskning i form av en böteslapp när de kommer hem.
Desto intressantare blir det när man kör ut på motorvägen. I Norge är motorväg fortfarande ett relativt nytt fenomen och den tidigare nämnda respekten för högerregeln gäller även där. Det innebär att många, bitvis de flesta, kör i vänster körfält hela tiden. På en sträcka strax söder om Oslo la vi till och med märke till att vänster körfält var betydligt mer nedslitet än höger. Kommer det en påfart så byter nästan alla fil, oavsett om det kommer trafik på påfarten eller inte.
En av vägarna vi råkade hamna på under Norgeresan var "Norges verste veg" riksväg 60 mellan Olden och Innvik. Just nu byggs den faktiskt ut och kan snart inte stoltsera med titeln längre, men i nuvarande skick kan jag bara hålla med om bedömningen. Det går med nöd och näppe att mötas två personbilar och kommer det en lastbil eller turistbuss, vilket det gör, så är det bara att backa tills man hittar en plats att ta sig åt sidan på. Det jag förundrades över mest på denna väg var hur många som valde att köra där med husvagn då det faktiskt går att planera sig runt den här rutten, eller om man väldigt gärna vill uppleva uselheten; ställa vagnen och köra sträckan utan extrabredden. Att behöva backa med husvagn längs den här smala och trasiga vägen som bitvis saknar räcke är inget jag skulle rekommendera.
Nu när vägarna i Norge blir allt bättre kanske trafikattityderna förändras, men vi kan ju hoppas att en del av försiktigheten blir kvar även i framtiden.
Mina topp fem irritationsmoment i trafiken:
1. Avstånd. I synnerhet i Tyskland kan man se konsekvenserna av att inte hålla avstånd när seriekrockarna löser av varandra och dödsolyckor är också betydligt vanligare där.
2. Telefoner. Jag vet inte hur många gånger jag sett någon köra så att jag varit helt övertygad om att personen är kraftigt berusad och så visar det sig vara en telefon som är viktigare än trafiken. Att Sverige som enda EU-land inte har riktiga lagar mot oskicket är närmast pinsamt.
3. Hastigheten. Siffran på skylten är ett gränsvärde, inte ett riktvärde. Och hur man än vänder och vrider på saken så kan man inte köra snabbare än fordonet framför. Vill du absolut köra fortare så är det bara att vänta tills det dyker upp en lämplig plats att köra om på.
4. Färdriktningsvisare. Det är olika bra på olika platser, till exempel kan jag konstatera att Stockholmare blinkar alldeles försent medan folk här i Göteborg inte blinkar alls. Jag har faktiskt väldigt svårt att förstå varför många förare inte kan hantera sin blinkersspak, det kräver bara ett absolut minimum av koordination och är man så otroligt okoncentrerad på sin körning att man inte vet i tid att man ska svänga så är man faktiskt inte lämpad att befinna sig i trafiken.
5. Villrådighet. Kanske låter lite luddigt men kör du genom en större stad eller ett turisttätt område så ser du snart vad jag menar; tvärbroms för att hinna läsa en skylt, plötslig sväng där man tror att man ska av och sedan snabbt tillbaka utan att kolla varken speglar eller döda vinkeln när man förstår att det var fel avfart ändå. Jag har kanske Västsveriges sämsta lokalsinne och har kört fel i hela Europa och jag lovar att det går att vända säkert om liten stund, ett par förlorade kilometer är ett billigt pris för att inte orsaka en olycka.