Vi behövde nya vikter att lasta testbilarna med inför de undanmanöverprover vi kör på flygfält. Vi hade visserligen våra ordinarie säckar i förrådet men de hade börjat läcka ur sig den finkorniga sand med vilken de var fyllda. Så kunde vi inte ha det.
Det går inte att lägga vilka vikter som helst i en bil som kommer att sladda hit och dit mellan konrader, inredningen mår inte bra av det. Det måste vara mjuka vikter som enkelt kan förankras i bilen.
Härom dagen när jag var på Friskis och Svettis och försökte träna min arma kontorslekamen såg jag lösningen. På ”gymmet” stod några biffiga killar och hivade tunga, kraftigt vävda säckar fram och åter som ett intet mellan varandra.
Säckarna var mjuka, formbara och rikligt försedda med mjuka bärhandtag, perfekta att dra lastförankringsremmar igenom. Jag bad att få syna en säck, den var fylld med sand precis som våra ”testsäckar”.
En snabb nätbeställning på det och snart var arbetsrummet fyllt av kartonger med viktväskor. Tomma viktväskor.
Jag körde ut till en grusfirma strax utanför Uppsala, rustad med snöspade och alla väskor. Gruschefen gav mig tipset att inte lasta med finkornig sand men med ”singel 8/11”, rundslipade stenar mellan åtta och elva millimeter i diameter. Den skulle garanterat inte orsaka några läckor. Jag letade mig sålunda fram till avdelning ”singel 8/11” och greppade snöspaden. Stora frontlastare och hungriga lastbilar dånade runt mig och höljde både mig och min bil i tjocka lager av damm, men jag lät mig inte nedslås – biltesterna framför allt!
I varje viktväska låg fyra påsar av kraftig galon, toppad med kraftiga kardborrband. Jag hade sex väskor och fyllde under icke obetydlig möda alla de 24 påsarna med lagom mängd, knökade ned fyra och fyra i varje säck och for nylastad, nöjd och svårt igengrodd hemåt med den grusliga lasten.
Nu får säckarna ligga till nästa vecka då vi ska ut på flygfält och undanmanövertesta alla våra långtestbilar.