Jag kan inte annat än tycka synd om den nu 80-åriga läsaren som för fyra år sedan köpte en Opel Ampera för närmare en halv miljon, helt fascinerad av laddhybridtekniken. Då fick han med sig en femårig nybilsgaranti och ytterligare tre år för batteriet, en garanti han trodde skulle träda i kraft när han i höstas råkade ut för GM-sjukan – ”Rattlåset behöver service”.
Vi Bilägare har färska erfarenheter av samma meddelande, först med långtestbilen Saab 9-5 och nyligen med vår egen Opel Ampera. Vid båda tillfällena handlade det om totalt driftstopp, bärgning och så småningom uppdatering av programvaran hos verkstaden. Allt gick på garantin.
Den här ägaren fick betala 7 805 kronor för verkstadsbesöket och ytterligare 3 858 kronor för en ”lånebil”, på grund av att bilen inte hade fullständig servicehistorik.
I Amperans fall heter det att bilen ska in på årlig service eller efter 3 000 mil om det infaller först. Ägaren hävdar att han tagit del av informationen och kontaktade också verkstaden om service i tid, men möttes av besked att det inte var nödvändigt så länge inte varningslampan för service blinkat. Efter ytterligare nio månaders körning, utan varningsmeddelande, lämnade han slutligen in bilen för service.
Driftstoppet inträffade efter drygt 3 000 mil, och något varningsmeddelande om ny service, hade inte dykt upp den här gången heller. Och med den servicehistoriken hävdar Opel att garantin nu är puts väck.
Juridiskt sett har Opel förstås helt rätt, garantivillkoren säger att bilen ska servas en gång om året. Däremot kan man uppenbarligen inte lita på att varningslampan varnar i tid, av det här fallet att döma. Vad jag förstår måste ägaren nu försöka leda i bevis att lampan inte har fungerat eller att systemet inte har nollats, varken vid leveransen eller vid senaste service. Det känns som om läget inte är det allra bästa, såvida inte Opel backar och som goodwill ger någon form av förlängning på garantin.