Erik Carlsson ”på taket” har rullat färdigt. Vid en ålder av 86 år somnade han in på ett sjukhus i närheten av sin bostad i England.
Jag har ett minne som aldrig förbleknar. Jag fick ta plats i högerstolen bredvid Erik. Bilen: Självklart hans Monte-Saab från 1963. Plats: En liten avskild asfaltslinga längs med Göta kanal i Trollhättan.
Med stor möda krånglade sig Erik ned i förarsätet, ryggproblemen ådrog han sig redan under 1960-talet, men inte på grund av alla rullningar, utan det handlade mer om en macho-grej. ”Jag ville stila för några brudar som fått punktering i Kenya. Jag lyfte bilen utan domkraft när vi hjälpte till att byta däck. Det borde jag inte ha gjort”, berättade Erik med ett skratt.
Erik var en fighter ända in i det sista, halvt invalid utanför bilen, men en djäkel på att köra när han väl tog plats bakom ratten. Erik sparade inte på krutet, inte ens som 80- plussare.
För några år sedan gjorde jag ett personporträtt av Erik för Vi Bilägares systertidning Riksettan. Platsen var väl vald, Erik hade lämnat sitt kära England för att ta emot priset som tidernas Trollhättebo. Jag bjöd Erik på middag och han var inte sen att beställa in ostron i ansenliga mängder. Erik levde livet, som om varje dag var den sista.
Det är en profil som har gått ur tiden, Saab hade inte kunnat få en bättre PR-man. Efter sin aktiva karriär som bland annat inkluderade segrar i Monte Carlo-rallyt och brittiska RAC-rallyt fortsatte Erik att tjäna Saab livet ut.
Otaliga är de bilmässor, lanseringar och PR-festligheter som Erik har deltagit i genom åren – och alltid med samma hjärtliga välkomnande. Hos Erik blev alla sedda, han hade ett elefantminne, och kom ihåg alla han träffat. Däremot kanske inte alla alltid blev hörda. Det var Erik som höll låda, en helt lysande historieberättare, inte minst i internationella sammanhang med sin obetalbara Trollhätte-engelska.
Ridån har gått ned, showen är slut. Tack för allt, inte minst för att du lät mig vara din co-driver för ett ögonblick.
Vila i frid, Erik!