Ocker.
Häromdagen var jag och besiktigade båttrailern. Det är ett så kallat EU-släp av smidigaste sort, inga bromsar eller rörliga delar annat än hjul och kulhandskens spärr. Släpet har stått oanvänt i några år. Saker som inte använts på ett tag tenderar att becka ihop, därför var det med viss spänning vagnen häktades på kroken.
Oväntat som jultomten på midsommarafton – släprackaren fungerade! Handsken greppade, lamporna lös, blinkersen blinkade och hjulen rullade. Mot besiktningen med den fjäderlätta trailern muntert studsande bakom.
Personligen tycker jag att det vilar något av myndighetsaura över besiktningsproceduren. Tiden från anmäld ankomst till anmodan att infinna sig i besiktningshallen innebär alltid en opåkallad nervositet. För den inre fridens skull har jag därför en stående rutin för bilbesiktning.
Ordentligt varmkörd motor? Check.
Motionerat bromsarna? Check.
Fram med varningstriangeln och klicka i säkerhetsbältena? Dubbel check.
Men hur utformas checklistan för släp? Är släpet med? Check!
Ett kort sirenpip, blinkande lampa och ekipage Helgesson välkomnades in i hall 5, lastbilshallen – jo jag tackar jag! Besiktningsmännen gick direkt till arbete.
Vad skulle de titta på? Kontrollera hjulen, slitaget kopplingshandsken och sånt givetvis, men sen? Kommer de gå loss med korrosionshammaren på ramen? Belastningstesta trailerns skrovrullar? Kolla åtdragningsmomentet på hjulskruvarna? Dragtesta vinschen? Eller kommer de att…
–Det såg ju bra ut det där. Det blir 399 kronor.
Besiktningsmannens ord släggslår tankebanorna in på nytt spår. Vadå färdiga!? Det har ju inte ens gått två minuter sen ekipaget rullade in i hallen. Att rulla lite på hjulen, tända bromsljusen och ett fackmannamässigt ryck i kulhandsken är väl ingen besiktning – eller?! Att begära 399 kronor för besväret blir ju en timpeng på typ 12 000 kronor, det är ju ocker! Det här måste ifrågasättas och det nu!! Jag hör mig själv med alldeles för oberörd röst säga:
– Toppen, fantastiskt skönt, tack så mycket för hjälpen!
Än en gång hade reflexen att inte ifrågasätta en person med beslutande rätt över de privata tillhörigheternas mobilitet kört över tankens vilja att omvandla mental upprördhet till verbal åsikt.
Fast vad tycker ni läsare? Är det rimligt att det ska kota nästan 400 kronor att besiktiga ett obromsat EU-släp?