Vi Bilägares arkiv med inbundna årgångar av alla tidningsexemplar som givits ut sedan 1930 är förstås rena skattkistan. I papperstidningen försöker jag i varje nummer glänta lite på dess lock och på en given sida plocka fram ett och annat från i stort sett vilket år som helst.
Nu hampade det sig så att jag blev sittande med en enda årgång, 1972, i flera timmar. Säg ingenting till mina chefer är ni hyggliga, jag försökte anlägga en viktig uppsyn genom kontorsdörrens glasruta, som om jag arbetade mycket hårt med ett VIKTIGT ämne.
I själva verket drömde jag mig bort till den där tiden för 45 år sedan då så mycket hände som kom att forma just mitt bilintresse.
Jag kände igen nästan allt som stod i tidningen, stora skeenden, omfattande biltester och små notiser med till synes betydelselös information som jag av någon anledning inte kunnat glömma sedan dess. ”Minnets skräpkammare” brukar man prata om men någon sådan har jag aldrig varit inne i – det här var slukaråldern för en bilintresserad och det som slöks har etsat sig fast.
Jag tänkte uppehålla mig vid just 1972 en tid framöver så får vi se om det är någon mer som nappar – jag kan lova att det hände mycket kul!
Bond Bug, till exempel. Den kom till Sverige då och tidningens mångkunnige journalist Björn Svallner levererade en entusiastisk provkörning under rubriken ”Bug i fyrtakt”:
”Frågan är om något fordon jag kört varit så genuint roligt att ratta som den engelska Bond Bug.”
Skapelsen var en rödorange trehjuling, sådana som Bondfabriken i Preston sysslat med sedan länge. Men det här var första gången man lämnade nödbilsläget och sköljdes med i tidens engelska popvåg. Bug hade fyrkantiga grodögon till strålkastare, uppfällbar kalott med vindruta och sidorutor i ett stycke, plats för två åkande, fartrand över den stubbiga baken och, givetvis, högerstyrning. Motorn från Austin var på antingen 700 eller 750 kubik och gav ursprungligen 29 hk. Toppfarten var ca 120 km/tim.
”Den ser ut som en rymdkapsel, fungerar som en bil men klassas som en motorcykel!” noterade Svallner. ”När man fällt ned takpartiet sitter man där man sitter och har definitivt inte plats för några större utsvävningar. De båda åkande har fyrtaktsmotorn mellan sina fötter, dold under en nära nog helt oisolerad plastkåpa, varför bullernivån blir ganska hög.”
Karossidorna bestod av löstagbara pegamoidstycken med isydda plastrutor men det blev inte så dragigt för de åkande i alla fall.
”Väghållningen är utmärkt”, påstod Svallner, ”så länge man inte göra några överilade manövrar och kanske glömmer bort att fordonet bara har tre hjul. Nåja – en sådan glömska brukar bara föra med sig att bakhjulen släpper greppet och bilen blir liggande halvt på sidan. Någon risk att Bugen ska slå runt finns knappast.”
Bond Bug blev en omedelbar medial succé och såldes en kort tid också i Sverige. Totalt byggdes dock bara 2 270 exemplar perioden 1970-74. Några finns säkert kvar också i Sverige, hör gärna av dig om du känner till en!
1972-avsnittet nästa vecka: USA:s unika uddabox med skjutdörr.