Resor till turistorter är ofta utomordentligt trista när man som jag som gillar att studera gamla bilar snarare än sandstränder. Det är utskrotat mest överallt.
Veckans besök i trakten av Nice blev dock annorlunda. Det började med att jag vid en vägtull siktade en Peugeot 604, fransk lyxlyx från 1970-talet. Jag försökte förstås köra ifatt den för att kika närmare men misslyckades. Föraren lät den gamla PRV-sexan under huven sjunga ut för fullt efter tullpassagen och försvann som en raket i motorvägsvimlet, fronten hela tiden pekande lätt uppåt, bakvagnen nedsjunken.
Senare på dagen hade min gode vän Eric och jag just snirklat oss igenom parfymstaden Grasse. Vi körde nya Ford Mustang, en bil du kan läsa om i nummer 6 som kommer ut 17 april, och skymtade en röd liten prick framför oss. Vad kunde det vara? Jag gasade på lite och snart kunde vi se den nätta silhuetten av en Alfa Romeo 33. Den såg fin ut, riktigt fin.
– Ta min kamera och plåta den, bad jag Eric.
På en raksträcka körde vi upp jämsides och fick se Alfan i dess helhet. Den såg alldeles otroligt fin ut. En kvinna körde, bredvid henne anade jag profilen av en äldre herre i glasögon och keps. Eric tog några bilder till och sedan hade vi samtalsämne ända bort till ett pausställe. Jag parkerade Mustangen och skulle just gå in på kaféet och beställa en kopp till en bönestund när Alfan kom farande – och saktade in!
Damen parkerade på andra sidan vägen och jag glömde allt vad kaffe hette, snabbrostade av min gamla skolfranska och sprang över vägen för att höra om Alfan. Den såg ut att vara alldeles ny, ju!
Damen visade sig heta Sabine Meffre och hennes pappa var ett stycke över 90 år. Mme Meffre berättade att trettiotrean var från 1990, alltså första året för den tredje versionen av Alfa Romeo 33 som debuterade 1984. Pappa hade haft bilen sedan den var ny men nu hade han slutat köra och överlåtit ratten till dottern.
Ratten var för övrigt också helt osliten, inte så konstigt eftersom mätarställningen alldeles nyligen slagit om till 1 000 mil. Ett tusen mil på 28 år! Det låg till och med en nybilsarom i luften runt bilen, exakt samma doft jag minns från den trettiotrea jag testade när det begav sig.
– Tror du, sade Sabine, att jag kan ta en bild av Mustangen. Vilken snygg bil!
– Det går finfint, bara jag får ta en bild av dig och din! sa jag.
Och så gjorde tog vi våra bilder och sedan for dotter och pappa och Alfa ut ur mitt liv, ett minne för evigt.
Dags att dra ur sladden för den här veckan, trevlig helg alla läsare!
Veckans besök i trakten av Nice blev dock annorlunda. Det började med att jag vid en vägtull siktade en Peugeot 604, fransk lyxlyx från 1970-talet. Jag försökte förstås köra ifatt den för att kika närmare men misslyckades. Föraren lät den gamla PRV-sexan under huven sjunga ut för fullt efter tullpassagen och försvann som en raket i motorvägsvimlet, fronten hela tiden pekande lätt uppåt, bakvagnen nedsjunken.
Senare på dagen hade min gode vän Eric och jag just snirklat oss igenom parfymstaden Grasse. Vi körde nya Ford Mustang, en bil du kan läsa om i nummer 6 som kommer ut 17 april, och skymtade en röd liten prick framför oss. Vad kunde det vara? Jag gasade på lite och snart kunde vi se den nätta silhuetten av en Alfa Romeo 33. Den såg fin ut, riktigt fin.
– Ta min kamera och plåta den, bad jag Eric.
På en raksträcka körde vi upp jämsides och fick se Alfan i dess helhet. Den såg alldeles otroligt fin ut. En kvinna körde, bredvid henne anade jag profilen av en äldre herre i glasögon och keps. Eric tog några bilder till och sedan hade vi samtalsämne ända bort till ett pausställe. Jag parkerade Mustangen och skulle just gå in på kaféet och beställa en kopp till en bönestund när Alfan kom farande – och saktade in!
Damen parkerade på andra sidan vägen och jag glömde allt vad kaffe hette, snabbrostade av min gamla skolfranska och sprang över vägen för att höra om Alfan. Den såg ut att vara alldeles ny, ju!
Damen visade sig heta Sabine Meffre och hennes pappa var ett stycke över 90 år. Mme Meffre berättade att trettiotrean var från 1990, alltså första året för den tredje versionen av Alfa Romeo 33 som debuterade 1984. Pappa hade haft bilen sedan den var ny men nu hade han slutat köra och överlåtit ratten till dottern.
Ratten var för övrigt också helt osliten, inte så konstigt eftersom mätarställningen alldeles nyligen slagit om till 1 000 mil. Ett tusen mil på 28 år! Det låg till och med en nybilsarom i luften runt bilen, exakt samma doft jag minns från den trettiotrea jag testade när det begav sig.
– Tror du, sade Sabine, att jag kan ta en bild av Mustangen. Vilken snygg bil!
– Det går finfint, bara jag får ta en bild av dig och din! sa jag.
Och så gjorde tog vi våra bilder och sedan for dotter och pappa och Alfa ut ur mitt liv, ett minne för evigt.
Dags att dra ur sladden för den här veckan, trevlig helg alla läsare!
