Cykel framförs, särskilt på senare tid, som en del av lösningen på trängseln och avgasproblemen i Stockholm och i andra städer.
Men är det så klokt att inspirera till cykling i dålig stadsluft? När alla motionärer ska tävla på cykel in och ut ur i sta’n i högtrafik, lär de suga i sig rejält med smutsig luft – som dessutom hamnar längt ner i lungorna när man flåsar.
Samtidigt sitter många i bil med partikelfilter och system som stänger av inkommande luft om den är alltför förorenad. Cykelvägarna leds ju dessutom längs med, till och med mellan, körfälten i de mest trafikerade lederna.
Dagens Nyheter gjorde härom dagen en rolig test, där man jämförde bil mot buss och cykel från Hammarby Sjöstad till Marieberg. Tävlingen startade 08.00, det vill säga i värsta rusningstrafik. Det är ungefär en mil med bil via Essingeleden och 7,5 km per cykel. DN:s reporter använde en elförstärkt hoj – inte lika miljövänlig som en vanlig cykel, men bättre än bilen. Frågan är hur el-cykeln klarar sig jämfört med bussen?
Cyklisten vann förstås - med 10 minuter mot bilen och 21 mot bussen. Självklart ska man ta buss eller om vädret tillåter och personen i fråga är i skick för det – cykeln. Det handlar ju om en pluttresa mitt i sta’n.
DN glömmer precis som många politiker att de flesta även från närförort har en betydligt längre resa att göra. Själv kör jag 50 km och startar 05.15.
Min huvudinvändning kvarstår – är det verkligen seriöst av politiker att uppmana människor att cykla, eller som en del gör springa, längs gator i rusningstrafik? Dessa personer lär fungera som ambulerande reningsfilter av de föroreningar som cykelföreträdarna vill minska.