Det talas mycket om cyklismens förträfflighet och antalet cykelbanor blir fler. Det är nog gott och väl. Men varför inte flytta cykelstråken till parallellgator där det är lugnare och mindre avgaser?
En av de mest korkade cykelbanorna är den utanför Stockholm Central på Vasagatan. Som bilist kommer man, efter att ha passerat Taxis infart till centralen där det ofta är kö och ett körfält försvinner, till två trafikljus och en busshållplats som tvingar ut bilarna i cykelbanan som är mitt i gatan!
Det här inget som helst med trafiksäkerhet att göra. Och den som missar att se en cyklist komma i sin högra backspegel måste bromsa hårt eftersom cykelbanan korsar körfältet strax före hållplatsen.
Jag har absolut inget emot att släppa över vare sig fotgängare eller cyklister och jag håller verkligen koll för att inte riskera att skada någon oskyddad trafikant. Men här blir det ju inte lätt!
Hela cykeldebatten har gått snett, Man lägger allt ansvar på bilförarna – för dessa har ju utbildning! Körfält tas bort och cykelbanor dras kors och tvärs i Stockholm – allt för att få fler att cykla. Men olycksstatistiken visar att den minskar på bilsidan och ökar bland cyklister. Inte minst singelolyckor eller de mellan cyklister. Man kanske inte ska bedriva tävling på väg till jobbet, lika lite när man sitter på en cykel som i en bil! Är det någon som vågar mäta hur mycket avgaspartiklar och annat som en flåsande cyklist drar i sig jämfört med t ex bussresenären?
Men framför allt – planera cykelbanor lite smartare. Det gäller ju att minska riskerna, inte att öka dem!