Bilmärken som spökar

Så här i allhelgonatider är vår kommunikation med avlidna ovanligt livlig så det kan väl vara på sin plats att rota lite bland döda bilmärken när vi ändå håller på?

En pressrelease dök lämpligt nog upp och förkunnade att Hispano-Suiza ska återuppstå på Genèvesalongen 2019. Det spanska lyx- och prestigemärket har legat i marken sedan 1968 och är knappast hågkommet av andra än bilentusiaster. Namnet är lika svårstavat som Isotta Fraschini och märkenas plats i bilhistorien är ungefär den samma. De grundades dessutom med bara fem års mellanrum, Hispano 1904, Isotta 1899.

Det nya, Barcelonabaserade Hispano-Suiza har en sonson till märkets skapare i sitt team så det kanske finns fog bakom optimismen och den obligatoriska silhuettsketch på bilen man bifogat sin pressrelease.

Även Isotta Fraschini har förstås haft sina återupplivningsförsök, närmare bestämt 1996 och 1998 då en coupémodell och en roadster kallad T8 dök upp som koncept – för att raskt fladdra som spöken tillbaka till kyrkogården igen. Där hörde de hemma.

Det finns fler gengångare. Gamla Duesenberg, det flottaste, mest fantastiska bilmärke USA åstadkommit, levde mellan 1913 och 1937. När märket stod i sitt zenith kom inget annat ens avlägset i närheten. Medan Duesenbergs kompressormatade raka åtta gav 320 hk kom konkurrenter som Cadillac, Marmon, Lincoln och de andra upp i kanske 180 kusar och blev frånåkta så att det sjöng om det. Duesenberg är ungefär som Titanic, det lämnas ingen ro och var lika överlägset som Bugatti är i dag – gånger två gånger tre plus lite till.

Den väl- och i vissa kretsar ökände formgivaren Virgil Exner åtog sig 1966 uppdraget att återskapa Duesenberg och ritade därför en gigantisk saloon med prominent grill, vinyltak, dolda strålkastare, 1930-talsinspirerade hjulhus, motstående fram- och bakdörrar och med en 440 kubiktums Chrysler V8 under motorhuven. Av den blev lyckligtvis intet. Även om den var spektakulär för sin tid var den alldeles för smaklös för att kunna axla den stora manteln. Fler försök har förekommit, inget av dem har nått sitt original mer än till anklarna.

Om du nu kommer att tänka på Maybach och modellerna 57 och 62 från 2000-talets början har du alldeles rätt. De kom, de sågs, de segnade ner i marken igen, men var förstås magnifika bilar alldeles oavsett vissa likheter med Hyundai XG30.

Fler? Tja, gamla Borgward har ju återuppstått i Kina och påstås ska börja säljas i Europa. Eller inte. Tveksamhet om livskraften är återupplivade bilmärkens gemensamma signum, comes with the territory. Deras bil ser mest ut som en Audi Q5 med annorlunda tandställning och det är väl inte det sämsta? Apropå Kina byggs där också en hel serie bilar under namnet MG, eller M.G. som puritanerna vill ha det. Om de vill ha bilarna är väl mer oklart, de ser hemskt generiska ut men säljs i alla fall i England. Modigt.

Vi får heller inte glömma Nissan som för några år sedan sparkade liv i gamla Datsun-namnet när en serie lågprisbilar för ”fattigare” marknader skulle utvecklas. Modellen är inte lik någon annan, ja, ni fattar.

Och så är det Saab, förstås. Ständigt detta Saab. Namnet kan vi gravallvarligt glömma, men själva bilen i form av NEVS gör en påstötning då och då. Senaste pressreleasen handlar om att NEVS elbil, baserad på Saab 9-3, går att boka – i Kina. Räckvidden är 355 kilometer och priset motsvarar 223 000 kronor. Trick or treat?

Ruskigt trevlig helg, alla läsare!
​​​​​​