– Ja, det är inte mycket som kan rosta på den här! sa Thomas Widström fundersamt.
Redan när jag ringde och beställde tid kommenterade Thomas i3:ans konstruktion och menade att han nog inte väntade sig några problem. ”Men det är väl bäst att vi tittar på den i alla fall”.
Så jag körde upp på rampen och besiktningen inleddes. Exteriört fanns inga skador eller anmärkningar, vare sig vid dörrar eller baklucka. Så vi höjde upp bilen med lyften och började titta undertill.
– Jag vet egentligen inte vad jag ska titta efter, sa Thomas. Här finns ju nästan ingenting som kan rosta! I vart fall inte synligt. Kanske finns det förstärkande stålbalkar som vi inte ser.
– Där finns ju en tvärbalk, pekade jag inspirerat.
Men nej, vi kontrollerade och den visade sig vara tillverkad i aluminium. Nästan hela bilen är tillverkad i komposit och aluminium. Även fram- och bakvagn. De få komponenter vi kunde se i stål var krängningshämmare, ljuddämpare och avgasrör till räckviddsförlängarens lilla bensinmaskin, av redaktionen vanvördigt döpt till gräsklipparmotorn. Finns det några rostfällor så kunde vi inte upptäcka dem den här gången. Men det blir fler kontroller. BMW:n stannar kvar på redaktionen.
Lilla i3 fick ovanligt snabbt komma ner på hjulen igen. Jag tror att bedömningen och betyget ur rostskyddssynpunkt kommer att bli mer än väl godkänt!