Jag måste erkänna en sak. Jag har hittills inte varit särskilt imponerad av långteststallets Peugeot 308 som nu jag rullat omkring med ett antal hundra mil. Det är ”min” bil i byteskedjan just nu och jag ska ha den kvar ytterligare några veckor.
Hur fasen kunde den bli Årets Bil, var min första tanke när jag tog över Peggan efter kollegan Calle Carlqvist. 308:an är ju i princip bara en fransk Golf helt utan revolutionerande nyheter, varken tekniskt eller på andra sätt.
Men den gångna helgen fick jag anledning att ändra uppfattning om Peugeots nya utmanare i lilla mellanklassen. Det var när jag och hustrun gjorde en snabbresa på nästan 150 mil tur och retur till Umeå för att skjutsa upp en dotter som skulle börja plugga där.
Första etappen blev Stockholm-Umeå (där vi släppte av dottern) och sedan tillbaka till Härnösand samma dag; en sträcka på uppemot 90 mil. När vi klev ur Peggan efter alla dessa mil kände både jag och Kerstin, som min älskade fru heter, oss oväntat fräscha. Inget ryggont och inga övriga krämpor.
Kort sagt, 308:an får ett lysande betyg som långfärdsbil. Undrar just hur många andra bilar i Golfklassen som klarar en sådan resa lika bra. Inte särskilt många, tror jag.
För övrigt passerade Peggan 3 000-milagränsen under Norrlandsresan, ett ögonblick som jag med viss möda lyckades fånga med kameran (se bild här intill). Jag fotade också färddatorn efter Norrlandsresan; 132,5 mil med en snittfart på90 km/tim och en förbrukning på 6,2 l/100 km.
Bild
Nästa artikel
Biltestarbloggen
Årets bil levererar på långtur
3 september 2014"Hur fasen kunde den bli Årets Bil, var min första tanke när jag tog över Peggan"