Härom månaden cirkulerade en bild på en klänning på nätet – och sällan har väl en bild på en klänning fått så mycket uppmärksamhet.
Intressant var att bilden delade betraktarna i två läger: de som menade att klänningen var blåsvart och de som menade att den var guldvit.
Den här klänningen kom jag att tänka på när jag bläddrade i gamla nummer av Vi Bilägare – alltid lika underhållande – och fastnade vid en artikel skriven av Mikael Schultz från våren 1995. Rubriken: ”Förbryllad Mazdaägare: Min gröna bil är blå”.
Det är en fantastisk liten historia om Hans som beställt en ny Mazda 626 – metallicgrön. Trodde han i alla fall. När bilen levererades var den inte alls grön.
– Jag har visat upp bilen för alla möjliga. Vänner och bekanta, ja till och med en lackeringsexpert. Alla anser att den är blå, säger Hans i artikeln och fortsätter:
– Det är klart att man känner sig lite lurad. Jag har trots allt betalat 211 000 kronor för bilen. Och så har den fel färg.
Men Mazda håller inte med.
– Den är mörkt grönmetallic. Det står vi fast vid, säger marknadschefen i bästa Bagdad Bob-stil.
Historien fortsätter i numret därpå. En läsare som behärskar japanska hör av sig och för fram misstankar om att det hela handlar om ett översättningsfel.
– I det japanska skriftspråket är gränsen mellan grönt och blått mycket diffus och färgerna kan i vissa fall skrivas med samma tecken, säger läsaren.
Några nummer senare kommer nästa uppföljning. Vi Bilägare låter en oberoende färgexpert på Skandinaviska Färginstitutet analysera lacken.
– Det är svårt att förstå hur någon kan kalla bilen grön, säger experten.
Om historien slutar där vet jag faktiskt inte, fler artiklar om Hans och hans Mazda har jag inte hittat. Men är det inte självklart? Bilen är blå! Och klänningen svartblå!