Det finns väl ingen bilentusiast som inte varit nyfiken på någon av de engelska folksportbilar som blomstrade under 1960-talet? MGB, tvillingarna Austin Healey Sprite/MG Midget och så Triumph Spitfire. Vilket enkelt sätt att köpa bilglädje för måttliga pengar är inte den trion?
Det är lönlöst att försöka avgöra vilken av dem som var och är ”bäst”, alla tre förnöjer sina ägare med livaktiga köregenskaper, enkelt, billigt ägande och stora doser körkänsla i opretentiös form.
Fortfarande, över ett halvsekel senare, finns det förbluffande många av dem på sommarvägarna och dagens ägare är nog lika kära i sina hobbybilar som de dåtida ägarna var när bilarna var nya. Klubblivet är omfattande, det går att nörda ner sig riktigt långt bland likasinnade.
En Spitfire kan vara i vilket skick som helst. Bilarna till salu är i allt från plockepinnstadiet efter renoveringsförsök som gått i stöpet till skinande praktexemplar med varje clips och kritmarkering undertill på exakt rätt ställe så att utställningsdomarna blir nöjda. De flesta är i hyfsat eller gott bruksskick, nästan alla bär tydliga spår av diverse ägares olika sätt att förbättra det ena eller det andra i både konstruktion och utrustning.
Tack vare riklig reservdelstillverkning och delförsäljning från välrenommerade firmor i England kan man på ett par dagar få hem i stort vilken komponent som helst till Sverige. Det finns också gott om mycket kunniga svenska firmor som kan ta hand om en ”Spit” när den krånglar – för det kommer den garanterat att göra då och då. Det ingår i ägarglädjen att sköta om och pyssla med sin Triumph. Underhållet förenklas väsentligt av att hela fronten med motorhuv och skärmar kan fällas upp i ett stycke.
Sedan är det bara att slå sig ned på ena framhjulet och börja skruva.
1962 Trimuph Spitfire 4 presenteras på bilsalongen i London.
1964 Spitfire 4 Mark II. Effekten nu 67 hk (SAE), bättre inredningsmaterial, sluten vevhusventilation.
1967 Spitfire Mark 3. Cylindervolym ökas till 1 296 cm3 och effekten till 75 hk. Stötfångarna höjs med 23 cm, grillen breddas, fällbar sufflett, ny treekrad ratt, träinlägg på instrumentpanelen.
1969 Fälgbredd ökas till 4½ tum, ändrad ratt, svart grill.
1970 Spitfire Mk IV. Stor facelift med planare linjer och framskärmar utan markerad skarv på ovansidan. Kallas Mark 4 i broschyrer men Spitfire IV på emblemen. Instrumenten nu framför ratten, bättre stolar och förbättrad sufflett, glidande infästning av bakfjädern, högre slutväxel, helsynkroniserad växellåda, radialdäck, växelströmsgenerator.
1973 Fällbara ryggstöd, träfanér på instrumentpanelen, nya mätare.
1974 Spitfire 1500. Motorvolymen ökar till 1 493 cc (71 hk DIN) genom större slaglängd, större förgasare 1½ tum, ny växellåda.
1980 Sista Spitfiren produceras. Totalproduktion: 314 332 exemplar.
Nypris: 11 840 kronor (1963).
Motor: Rak fyrcylindrig med toppventiler, stötstänger, två ventiler per cylinder. Dubbla 1¼-tums SU-förgasare. Vattenkylning. Volym 1 147 cm3. Max effekt 63 hk (SAE) vid 5 750 v/min. Max vridmoment 93 Nm vid 3 500 v/min.
Kraftöverföring: Längsmonterad motor fram, bakhjulsdrift, fyrväxlad manuell låda. Golvspak. Laycock överväxel som tillval.
Mått: L 368/B 145/H 121 cm.
Fjädring/hjulställ: Skruvfjädring fram, en tvärställd bladfjäder bak. Fram triangellänkar, bak pendelaxlar. Teleskopstötdämpare fram och bak.
Styrning: Kuggstång, ingen servo. 3,75 varv mellan fulla rattutslag. Vändcirkel 7,2 m.
Bromsar: Skivor fram, trummor bak, hydrauliska, ingen servo.
Fartresurser: Toppfart 149 km/tim. Acc. 0–100 km/tim 17 s.
Förbrukning: 0,9 l/mil.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.