Opel Junior var en genialisk småbil med flyttbara mätare

Frankfurtsalongen 1983 var fullproppad av nyheter på temat fortare, snabbare och kvickare, rapporterades det i Vi Bilägare nummer 19. Samtidigt hade miljöpartiet Die Grünen blivt tongivande i tysk politik och krävt fartbegränsning till max 100 km/tim på Autobahn, den tyska bilismens existenscentrum.

Porsche 911 Gruppe B var en studie till tävlingsbil som strax därpå blev Porsche 959, en av decenniets rökare. Gruppe B hade fyrhjulsdrift, luftkylda cylindrar och vätskekylda topplock, dubbla turboaggregat, 400 hästkrafter och toppade tre gånger Die Grünens hastighetsgräns.

I en annan monter återfanns Mercedes-Benz 190 E 2,3-16, den Cosworthtrimmade versionen av märkets nya kompaktmodell. Strax innan salongen öppnade hade 2,3-16 slagit världsrekord i fortkörning på bana, 247 km/tim i snitt under 5 000 mil imponerade på mässbesökarna. 

Imponerade gjorde också nyheten i Saabs monter, 900 Turbo Cabriolet som visades som designstudie. Några år senare skulle bilen i färdig form göra succé, särskilt i USA. Att en ny tvådörrars 900 med sedankaross också fanns till beskådan framkallade enbart gäspningar.

Arna hette en kufisk skapelse. Det var en Nissan Cherry som parats med en Alfa Romeo 33, ”av arbetsmarknadspolitiska skäl”. Många Alfaanläggningar stod öde vid den här tiden. Japansk kaross och bakvagn, motor, framhjulsupphängning och elsystem från Alfa. Drygt 60 000 köpare under knappt tre år föll i fällan.  

Opel Junior var en designstudie i det mindre formatet. Den mjukt rundade karossen var lackerad i gult som citronfromage och Juniors glada nuna log glatt mot betraktarna, som i sin tur log ännu mer när de såg inredningen.

Stolarna i flufftyg påminde om sovsäckar – vilket de också var! Det var bara att koppla loss dem ur sina hakar, breda ut dem på marken och slumra in. 

Instrumentpanelen var en uppsättning mätarkuber som kunde placeras efter behag, ungefär som man kan möblera funktionerna i dagens pekskärmar. Klockkuben kunde tas loss och tjäna som väckarklocka åt sjusovarna i sovsäckarna och radion fungerade även utanför bilen.

För Juniors yttre form svarade en långvägare inom Opel, japanen Hideo Kadama. Han började redan 1966 på avdelningen för små Opelbilar och ansvarade bland mycket annat för andra generationens Corsa. 

I sin stab hade han en då knappt 30-årig amerikan som fick ansvaret för Juniors lustiga inredning och sovsäckar. Han hette Chris Bangle, just den samme Bangle som åtskilliga år senare skulle ansvara för formerna på diverse omdebatterade BMW-modeller.

Läs också: Volvos udda coupémodell som sålde bättre än väntat